I naturreservatet Amager Fælled, mitt i Köpenhamn, pågår en bekämpningsinsats som ser mer ut som städning än som naturvård. Skadedjursbekämpare går från ek till ek med dammsugare på teleskopstång.

Från 40 till 90 träd

Larverna upptäcktes först i ett fyrtiotal träd. Antalet har sedan dess stigit till omkring 90, rapporterar SVT Nyheter Skåne.

Metoden är dammsugare med särskilt filter, som suger upp både larverna och de giftiga håren. Tonni Donovan, servicechef på skadedjursföretaget som utför arbetet, uppger att insatsen beräknas ta två till tre veckor.

Håren är problemet, inte larven

Arten heter ekprocessionsspinnare, på danska egeprocessionsspinder och vetenskapligt Thaumetopoea processionea. Namnet kommer av att larverna vandrar i led, i långa processioner uppför trädstammarna.

Faran ligger inte i bett utan i larvernas brännhår. De är mikroskopiska, hullingförsedda och lossnar vid minsta beröring eller vindpust. Vid hudkontakt ger de klåda och utslag, i ögonen irritation, och inandade kan de ge besvär i luftvägarna. Håren behåller sin verkan länge efter att larven själv är borta, vilket är skälet till att gamla bon är lika problematiska som levande larver.

Det är också därför Köpenhamns kommun är uttrycklig med att privatpersoner inte själva ska försöka avlägsna eller bränna bon. Ett misslyckat försök sprider håren i stället för att samla in dem.

Målet har flyttats

En detalj i den danska hanteringen säger något om läget: ambitionen har skruvats ned. Enligt kommunen ligger fokus 2026 inte längre på att utrota arten, utan på att begränsa spridningen och minska risken för människor och djur.

Det är den formulering myndigheter använder när en art har gått från att vara ett utbrott till att vara något man ska leva med.

Hur nära är Sverige

Från Amager till den skånska kusten är det inte långt, och Skåne har gott om ek. Den naturliga spridningen över Öresund bedöms dock som en långsammare väg än den som fört arten hit från kontinenten: handel med plantskoleväxter, där larver eller ägg följer med importerade träd.

Sverige har redan erfarenhet av en närbesläktad art. Tallprocessionsspinnaren finns sedan flera år på Gotland och har orsakat samma sorts besvär där.

Vad som händer om ekprocessionsspinnaren etablerar sig i Skåne är delvis en oklar fråga även administrativt, eftersom ansvaret för bekämpning på privat och offentlig mark inte är entydigt reglerat. Det är en fråga svenska myndigheter sannolikt får svara på tidigare än de skulle önska.