Få svenska idrottsberättelser sträcker sig så långt tillbaka och rymmer så mycket dramatik som landslagets historia i fotbolls-VM. Sedan debuten på 1930-talet har Sverige växlat mellan stora bragder och bistra besvikelser. Här är de ögonblick som format bilden av Blågult.

Det första bronset 1950

Sveriges första VM-medalj kom redan i Brasilien 1950. Turneringen avgjordes med en avslutande grupp i stället för utslagsspel. Sverige slog Italien och tog sig till slutspelet, där en tung förlust mot blivande mästarna Brasilien inte räckte för att sänka helhetsintrycket. Brons blev facit – den första medaljen i landslagets historia och en bekräftelse på att svensk fotboll hörde hemma i världstoppen.

Silvret på Råsunda 1958

Den enskilt största bragden kom när Sverige själv stod som värdland 1958. Med engelsmannen George Raynor som förbundskapten och rutinerade proffs som Nils Liedholm spelade sig laget hela vägen till final mot Brasilien på Råsunda i Solna den 29 juni. Liedholm gav Sverige drömstarten med ledningsmål redan i den fjärde minuten – men sedan tog ett briljant brasilianskt lag över. Med bland andra en 17-årig Pelé i laget vann Brasilien till slut finalen med 5–2. VM-silvret står sig än i dag som landslagets bästa placering någonsin.

De magra åren

Framgångarna ska inte dölja att Sverige långt ifrån alltid varit med. Tvärtom kantas historien av missade slutspel. Laget kvalade in varken till VM 1962 eller 1966, och under 1980-talet uteblev både 1982 och 1986. Att nå ett VM har för Sverige aldrig varit en självklarhet, och just det gör de gånger laget verkligen levererat desto mer värdefulla.

Det glada bronset 1994

Men inget VM lever så starkt i folkminnet som USA 1994. Under förbundskapten Tommy Svensson formade ett gäng spelare med stark laganda "det glada bronslaget". Tomas Brolin, Martin Dahlin och Kennet Andersson stod för målen, Jonas Thern och Stefan Schwarz styrde på mittfältet, och bakom dem stod den oförglömlige målvakten Thomas Ravelli.

I gruppspelet spelade Sverige bland annat 1–1 mot Brasilien, och i kvartsfinalen mot Rumänien blev det straffläggning sedan matchen slutat 2–2. Där klev Ravelli fram som hjälte och räddade Sverige vidare. Semifinalen mot Brasilien förlorades knappt med 0–1, men i bronsmatchen exploderade laget: Sverige krossade Bulgarien med 4–0 efter att samtliga mål gjorts redan i den första halvleken. Bronset firades som ett guld i hela landet.

Tystnad – och comeback

Efter 1994 följde åter en torrperiod. Sverige missade flera VM och föll i playoff inför både 2014 (mot Portugal) och 2022 (mot Polen). Det stora ljuset kom 2018, då ett kollektivt och slitstarkt lag utan superstjärnor överraskade omvärlden och tog sig hela vägen till kvartsfinal – för första gången sedan just 1994 – innan England satte stopp.

Arvet lever vidare

Sverige har aldrig vunnit ett VM, men historien rymmer både en final och två bronsmedaljer – och framför allt en identitet byggd på laganda, kämpaglöd och förmågan att överprestera när det betyder som mest. Det är arvet från Råsunda och från bronshjältarna som följer med när nya generationer drömmer om att skriva nästa kapitel.