Stockholmsbörsen har stängt på minus åtta handelsdagar i rad, och blir tisdagen den nionde tangeras en svit från 2011. Det breda indexet OMXSPI har under de här dagarna sammanlagt tappat knappt två procent, rapporterar Dagens PS.

Den jämförelse som lockar är alltså inte den mest upplysande. Under de nio raka nedgångsdagarna 25 juli till 4 augusti 2011 föll OMXSPI med omkring 14,3 procent. Det var en finanskris i realtid. Det som pågår nu är något annat.

Skillnaden mellan längd och djup

En förlustsvit mäter hur ofta index stänger lägre än dagen innan, inte hur mycket. Åtta dagar med små minus kan summera till mindre än en enda riktigt dålig dag.

Två procent på åtta dagar är i storleksordningen en kvarts procent per dag. Det är den sortens rörelse som knappt märks i en enskild fondportfölj, och som i normala fall inte skulle vara en nyhet alls. Det är sviten, inte summan, som gör den till en.

Vad som ändå ligger bakom

Bakgrunden är stigande marknadsräntor i både USA och Europa. Högre räntor pressar aktier på två sätt: dels blir räntebärande alternativ mer attraktiva, dels blir framtida vinster mindre värda när de diskonteras med en högre ränta.

Det slår hårdast mot bolag vars värde ligger långt fram i tiden, alltså tillväxtbolag och mindre bolag, och mildare mot stabila vinstmaskiner med utdelning här och nu. Det förklarar varför en svag period på index kan kännas mycket värre i vissa portföljer än vad indextalet antyder.

Samma ränteoro har vi skrivit om från hushållens sida, i SBAB:s prognos om två räntehöjningar i år. Det är samma rörelse sedd från två håll.

Långa sviter brukar inte betyda kris

Historiskt har långa serier av små nedgångar oftare varit ett tecken på trötthet i marknaden än på panik. Panik ser annorlunda ut: den kommer i enstaka dagar med stora tal, inte i åtta dagar med kvartsprocentare.

Börsexperten Erik Hansén har använt bilden av en pyspunka snarare än ett ras för att beskriva det som händer, och pekat på att liknande perioder historiskt ofta följts av bättre tider. Det är en observation om mönster, inte en garanti.

Vad man faktiskt bör göra

För den som sparar långsiktigt är svaret på åtta röda dagar detsamma som på åtta gröna: ingenting särskilt. Månadssparande fungerar just för att det köper både i uppgång och nedgång utan att någon behöver ha rätt om vändpunkten.

Det som däremot är rimligt att göra just nu är att titta på sin ränterisk snarare än sin aktierisk. Det som rör marknaden är räntebanan, och den påverkar bolånet, sparkontot och obligationsfonden mer direkt än den påverkar en indexfond med tioårshorisont.