Västtrafik tar ner Sverigedemokraternas valreklam från bussarna i Skaraborg. Beslutet kom efter att ett tjugotal bussförare sjukskrivit sig i protest mot annonsen, rapporterar TV4.

Annonsens text löd "Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem". Flera av förarna som protesterade har somalisk bakgrund, enligt TT.

Västtrafiks presschef Mette Ramquist säger att bolaget gjorde en missbedömning när annonserna godkändes och att man inte förutsåg arbetsmiljörisken. Bolaget uppger att man kommer att granska annonser noggrannare framöver.

Det är ett arbetsmiljöbeslut

Det som gör fallet principiellt intressant är motiveringen. Västtrafik hänvisar inte i första hand till annonsens innehåll utan till arbetsmiljön och till risken för skadegörelse på fordonen.

Den skillnaden är juridiskt betydelsefull. Ett kollektivtrafikbolag har en arbetsgivares ansvar för sina förares arbetsmiljö, och det ansvaret gäller oavsett vem som betalat för reklamen på fordonets sida. När personal upplever att de i sitt arbete tvingas köra omkring med ett budskap riktat mot dem själva blir det en arbetsmiljöfråga, inte enbart en fråga om åsiktsfrihet.

Men det är också ett yttrandefrihetsproblem

Samtidigt går det inte att avfärda invändningen från andra hållet. Ett offentligägt bolag som tar emot betalning för valreklam och sedan plockar ner ett partis annonser mitt i en valrörelse hamnar oundvikligen i en diskussion om likabehandling.

Poängen är inte om annonsen är smaklös. Den är att ett bolag som säljer annonsplats behöver kunna redovisa efter vilka regler man säger ja och nej, och att det är svårare att motivera ett nej i efterhand än att ha sagt nej från början. Ramquists formulering om en missbedömning är i praktiken ett erkännande av just det.

Vad som borde ha skett tidigare

Bolagets egna villkor för annonsering är avgörande. Har man villkor som utesluter budskap riktade mot en grupp, ska prövningen ske vid beställningen. Saknas sådana villkor, eller tillämpas de inte, uppstår exakt den situation som nu uppstått: annonsen sätts upp, reaktionen kommer, och bolaget tvingas fatta ett beslut under press.

Det är den ordningen som skapar misstanken om godtycke, oavsett vilket parti det gäller.

Frågan efter valet

Sverige har inget generellt förbud mot politisk reklam i kollektivtrafiken, och praxis skiljer sig mellan regioner. Efter den här händelsen är det rimligt att fler bolag ser över sina villkor innan nästa valrörelse.

För Västtrafik återstår ett besvärligt läge: annonserna är nedtagna, men frågan om vad bolaget kommer att godkänna nästa gång är obesvarad.