Ett vardagligt mysterium

Gäspningen är en av kroppens mest gåtfulla reflexer. Vi gäspar när vi är trötta, men också när vi är uttråkade, nervösa – eller bara för att vi sett någon annan göra det. Trots att vi gäspar dagligen vet forskningen faktiskt inte säkert varför. Det finns flera konkurrerande hypoteser, och ingen har vunnit fullt gehör.

Hjärnkylningshypotesen

Den hypotes som fått mest stöd på senare år är att gäspningen hjälper till att kyla hjärnan. Tanken är att det djupa andetaget och rörelserna i ansiktet ökar blodflödet och drar in svalare luft, vilket kan sänka temperaturen på blodet som går till hjärnan. Vissa studier pekar på att vi gäspar mer i värme och vid mental ansträngning, vilket skulle passa en sådan kylningsfunktion. Men det är fortfarande just en hypotes som diskuteras bland forskarna.

De äldre förklaringarna

Den gamla skolförklaringen – att vi gäspar för att vi får för lite syre – är i dag i stort sett förkastad. Mätningar har inte kunnat bekräfta att syrebrist utlöser gäspningar. En annan tanke är att gäspningen helt enkelt hjälper oss att skifta vakenhetstillstånd, till exempel att pigga till oss eller varva ner. Mycket talar för att gäspningen fyller flera funktioner samtidigt.

Därför smittar det

Att gäspningar smittar är väl belagt – och kopplas till empati. Forskning som SVT refererat visar att vi lättast smittas av gäspningar från dem vi står närmast: familj och nära vänner smittar mer än bekanta, som i sin tur smittar mer än främlingar.

Mekanismen tros involvera så kallade spegelneuron – nervceller som aktiveras både när vi gör något själva och när vi ser någon annan göra det, och som anses ligga bakom vår förmåga till inlevelse. När vi gäspar tillsammans speglar hjärnan alltså, lite förenklat, någon annans tillstånd.

Även djuren gör det

Smittsam gäspning finns inte bara hos människor. Den har observerats hos bland annat schimpanser och hundar, vilket tyder på att fenomenet har djupa evolutionära rötter och möjligen hänger ihop med social samhörighet.

Slutsats: mer kvar att förstå

Gäspningen påminner oss om att även de mest vardagliga kroppsfunktionerna kan rymma olösta gåtor. Vi vet mer i dag än för tjugo år sedan, men det säkra svaret dröjer. Tills vidare: gäspar du nu när du läser det här, är det förmodligen dina spegelneuron som är i farten.