Forskningens frihet är skyddad i grundlagen. Den högre utbildningen är det inte. Utredaren Anna-Sara Lind föreslår nu att en grundlagskommitté tillsätts för att pröva ett sådant skydd, rapporterar SVT Kultur.

Formuleringen som utredningen vill befästa är att akademins aktörer ska kunna bedriva utbildning och forskning utan politisk, ideologisk eller kommersiell styrning. Förslaget presenterades tillsammans med skolminister Lotta Edholm (L).

Varför skillnaden finns

Att forskningen men inte utbildningen har skydd är ingen medveten prioritering utan en historisk följd. Forskningsfriheten skrevs in med den fria kunskapsproduktionen i åtanke, medan undervisningen betraktades som statens uppdrag att organisera.

I praktiken går de två sällan att skilja åt. Den som forskar undervisar, och kursinnehåll bygger på forskningsläget. En frihet som gäller det ena men inte det andra är därför halv.

Vad ett skydd faktiskt skulle göra

Grundlagsskydd hindrar inte staten från att styra högskolan. Riksdagen beslutar fortfarande om anslag, examina, dimensionering och uppdrag, och det är stora maktmedel.

Det ett skydd gör är att höja tröskeln för styrning av innehållet: vad som får läras ut, hur och av vem. Det är den sortens ingrepp som skett i flera länder de senaste åren, och det är sannolikt det utredningen vill göra svårare att upprepa här.

Vad som inte finns i förslaget

Någon färdig grundlagstext presenteras inte. Utredningen ber i stället om att den formella grundlagsberedningen sätts igång, och vill snabbt se en remissomgång och ett riksdagsbeslut som klargör utbildningens frihet i högskolelagen.

Det är två spår med olika hastighet. En ändring i högskolelagen kan riksdagen fatta beslut om under en mandatperiod, medan en grundlagsändring kräver två likalydande riksdagsbeslut med val emellan. Även med bred enighet ligger ett grundlagsskydd därför flera år bort.

Tidpunkten

Att förslaget kommer tre veckor före valet gör att det inte kommer att behandlas av den riksdag som beställt det. Vilken regering som tar emot remissvaren avgörs den 13 september.

För en fråga som kräver två riksdagsbeslut i följd är det i och för sig mindre dramatiskt än det låter. En grundlagsändring överlever regeringsskiften just för att den inte hinner göras av en enda.