Tullen tar plats i förverkandesystemet
Sedan slutet av 2024 gäller en samlad lag om förverkande av egendom som reglerar hur svenska myndigheter ska gå till väga när de vill ta tillgångar från kriminella. Från början var Tullverket inte en av de myndigheter vars tjänstemän själva fick inleda utredningar om så kallat självständigt förverkande – den rätten låg hos polisen och Säkerhetspolisen.
Det har nu ändrats. Genom en lagändring listas Tullverket vid sidan av polisen som en myndighet vars personal kan inleda sådana ärenden. Förändringen kopplas till det paket av lagar som träder i kraft kring den 1 juli 2026.
Vad är självständigt förverkande?
Det juridiska verktyget skiljer sig i grunden från vanlig straffrätt. Normalt måste åklagaren bevisa att en viss tillgång – en bil, en bostad, en kontantbunt – är utbyte av ett konkret brott. Vid självständigt förverkande räcker det att en domstol bedömer att egendomen med övervägande sannolikhet härrör från brottslig verksamhet. Någon fällande dom mot en enskild person krävs inte.
Regeringen beskriver syftet som att flytta fokus mot tillgångsinriktad brottsbekämpning – att komma åt pengarna, inte bara gärningspersonen. Egendomen kan vara av många slag: fastigheter, fordon, kontanter, lyxvaror och finansiella tillgångar.
Riktar in sig på gängens kassa
”Kriminell ekonomi” har blivit ett nyckelbegrepp i svensk brottsbekämpning, och flera myndigheter – polisen, Tullverket, Skatteverket och Åklagarmyndigheten – ska samverka tätare för att snabbare nå kriminellas tillgångar. För Tullverket är utvidgningen logisk: myndigheten stöter regelbundet på smuggelgods, odeklarerade kontanter och dyrgripar vid gränserna, men hade tidigare begränsade möjligheter att agera självständigt. Nu kan tullens utsedda tjänstemän ta initiativet direkt, med skyldighet att överlämna ärendets ledning till åklagare.
EU-direktiv i bakgrunden
Bakom den svenska utvecklingen ligger också EU:s direktiv om återvinning och förverkande av tillgångar från 2024, som ställer minimikrav på hur medlemsländerna ska spåra, frysa och förverka kriminella tillgångar – bland annat möjligheten att förverka egendom utan fällande dom när en rättegång omöjliggjorts, exempelvis om den misstänkte avlidit eller flytt landet.
Kritik: rättssäkerheten ifrågasätts
Att kunna ta egendom utan fällande dom hör till de mest principiellt känsliga frågorna i straffrätten. Kritiker – bland dem försvarsadvokater – varnar för att oskuldspresumtionen riskerar att urholkas, eftersom bevisbördan i praktiken förskjuts mot den som äger egendomen: det blir hens sak att visa att tillgångarna är lagliga, snarare än statens att bevisa att de är kriminella.
Det finns också en oro för att myndigheter med breda befogenheter kan komma att tillämpa instrumentet för vidlyftigt, och att gränsen mellan välgrundad misstanke och godtycke kan bli hårfin. Regeringen och de brottsbekämpande myndigheterna framhåller å sin sida att överklagandemöjligheter, rätt till juridiskt biträde och proportionalitetskrav är de säkerhetsventiler som ska förhindra missbruk.
Debatten lär fortsätta. Men Tullverkets nya roll i det svenska förverkandesystemet är nu ett faktum – och ett steg i en bredare strategi som går ut på att slå mot brottslighetens lönsamhet, inte bara mot enskilda gärningar.
