En månad före valet tillsätts en utredning vars slutbetänkande kommer först i nästa mandatperiod. Det säger något om vad beskedet är till för.

Uppdraget

Regeringen och Sverigedemokraterna tillsätter en kommission som ska öka effektiviteten i statlig verksamhet och se till att statens medel används på bästa sätt, rapporterar SVT. Fokus ligger på effektivitet, medborgarnytta och förenkling.

Särskild utredare blir Åke Nordlander, generaldirektör vid Exportkreditnämnden.

En delredovisning ska lämnas senast den 12 mars 2027 och slutredovisningen senast den 21 januari 2028.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) formulerar syftet så här:

"Vi ska inte ta ut mer skatt än vad som krävs och att de skatterna används på bästa sätt. Vi ska systematiskt se till att gå igenom de utgifterna och se vad staten ska göra mer eller mindre av."

Vad en sådan genomgång brukar hitta

Uppdraget att granska statens utgifter är inte nytt, och tidigare genomgångar har följt ett mönster.

Det som går att spara på snabbt är sällan det som kallas slöseri i debatten. De stora posterna i statsbudgeten är transfereringar: pensioner, sjukförsäkring, bidrag och statsbidrag till kommunerna. Att ändra dem är politik, inte effektivisering.

Det som återstår är förvaltningens egna kostnader, alltså myndigheternas administration, lokaler, konsulter och it-system. Där finns verkliga besparingar, men de utgör en mindre del av budgeten, och de kräver i regel investeringar innan de ger effekt.

Tidsplanen

Att slutredovisningen ligger i januari 2028 innebär att förslagen ska hanteras av den regering som tillträder efter valet, oavsett vilken det blir.

En utredning som tillsätts nu binder alltså inte upp någon. Den regering som sitter då kan lägga fram förslagen, låta dem ligga eller ge tilläggsdirektiv.

Det gör tillsättningen till både ett arbetsuppdrag och ett valbudskap. Det förra avgörs 2028, det senare i september.

Vad som inte sagts

Något belopp för hur mycket som förväntas sparas finns inte i beskedet, och inte heller vilka myndigheter som ska granskas först.

Direktiven i sin helhet avgör hur långt uppdraget faktiskt sträcker sig, och där ligger skillnaden mellan en genomlysning av förvaltningen och en översyn av vad staten ska syssla med över huvud taget.