Den som väntar sig ett snabbt besked om vem som ska styra Sverige får sannolikt vänta ett tag till. Riksdagens talman Andreas Norlén sade till SVT att "det kan mycket väl bli en komplicerad regeringsbildning", rapporterar Sundsvalls Tidning.

Det är ett återhållsamt sätt att beskriva ett utgångsläge där tre mandat skiljer blocken åt och de sista rösterna ännu inte är räknade.

Först ska rösterna bli klara

Den preliminära räkningen ger Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet 176 mandat mot 173 för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. 175 av 349 mandat krävs för majoritet.

På onsdag den 16 september räknar valnämnderna de sena förtidsrösterna och rösterna från utlandet. Länsstyrelsernas slutliga räkning pågår parallellt, och slutresultatet väntas under helgen den 19–20 september.

Innan dess vet ingen säkert hur mandaten ligger, och ett enda mandat räcker för att ändra bilden.

Sedan ska riksdagen konstituera sig

Den nya riksdagen samlas måndagen den 28 september för upprop och för att välja talman. Det är alltså inte givet att Norlén själv leder den process han nu beskriver: talmannen väljs av den nya riksdagen.

Tidigast dagen efter, tisdagen den 29 september, kan ett förslag på statsminister läggas fram.

Talmannens roll

Efter ett val avgår regeringen, och det är talmannen som får uppdraget att hitta en statsminister som riksdagen kan acceptera. Arbetet sker genom sonderingar: talmannen kallar partiledarna till samtal, en och en, och prövar vilka konstellationer som kan tänkas hålla.

Därefter lägger talmannen fram ett förslag som riksdagen röstar om. Godkänns det inte får talmannen försöka igen. Enligt regeringsformen får fyra sådana omröstningar hållas. Faller den fjärde utlyses extra val.

Riksdagens egen beskrivning av processen är att talmannen leder arbetet med att utse statsminister, men att det är riksdagen som beslutar.

Negativ parlamentarism gör matematiken annorlunda

Det som gör läget mindre hopplöst än siffrorna antyder är att en svensk statsminister inte behöver en majoritet bakom sig. Systemet bygger på negativ parlamentarism: kandidaten tillträder om inte fler än hälften av ledamöterna, alltså minst 175, röstar emot.

Ett parti som lägger ned sina röster hjälper därmed en regering att tillträda utan att rösta för den. I ett läge med 176 mot 173 är det just nedlagda röster, inte ja-röster, som avgör vad som är möjligt.

Det är också därför Centerpartiets och Liberalernas besked väger tyngre än deras storlek. Med så här jämna block räcker det att ett mindre parti väljer att avstå för att en regering ska kunna bildas åt endera hållet.

Under tiden

Ulf Kristersson (M) sitter kvar som statsminister tills en ny regering har tillträtt. En avgången regering fortsätter som övergångsregering och sköter löpande ärenden, men avstår normalt från beslut som binder en tillträdande regering.

Hur lång den perioden blir vet ingen i dag. Talmannens egen prognos är att det mycket väl kan bli komplicerat.