Femton civila, bland dem ingenjörer, lärare och poliser, tränar drönarflygning och strid med airsoftvapen i djungelterräng söder om Taipei, rapporterar SVT. Övningarna omfattar att fälla föremål från luften och att undvika upptäckt.

"Vi övar för att visa att vi är beredda att försvara vårt land och för att påminna Kina om att det finns motstånd här", säger ingenjören Lee An-Pang.

Nästa vecka testas nedsatt hastighet på mobilt internet för att efterlikna kommunikationsbegränsningar i krig. En tio dagar lång militärövning inleddes i onsdags, och tidigare i sommar hölls en femdagars beredskapsövning.

Taiwans försvarsmakt har omkring 200 000 soldater. Enbart i onsdags registrerade Taiwan 14 kinesiska militärflygplan och nio örlogsfartyg runt ön.

Femton personer är inte poängen

Det är lätt att avfärda en grupp på femton civila med airsoftvapen som symbolpolitik. Det vore att missförstå vad övningen är till för.

Värdet ligger inte i den militära förmågan hos deltagarna, utan i två andra saker. Den ena är drönarkunskap, som numera är en färdighet med direkt militär användning och som civila ingenjörer ofta har mer av än värnpliktiga. Den andra är signalen, som Lee An-Pang själv formulerar: att ett angrepp skulle möta motstånd även utanför försvarsmakten.

Ukraina är den referens alla har i huvudet. Där har civila drönaroperatörer och improviserade förband haft större betydelse än någon planerade för.

Internetövningen är den intressanta detaljen

Det som skiljer den här rapporteringen från vanliga övningsnotiser är testet av nedsatt internethastighet.

Taiwan är beroende av ett fåtal undervattenskablar för sin internetförbindelse med omvärlden, och kablar har skadats vid flera tillfällen de senaste åren. En ö vars samhällsfunktioner bygger på uppkoppling är sårbar på ett sätt som ett fastland inte är.

Att medvetet strypa hastigheten och se vad som slutar fungera är billig och obehaglig kunskap. Den typen av test avslöjar oftast att beroendena är fler än man trodde.

Storleksförhållandet

200 000 soldater mot Kinas väsentligt större styrkor är utgångsläget, och det går inte att jämna ut genom övningar.

Taiwans försvarstänkande utgår därför inte från att vinna en konventionell strid utan från att göra en invasion tillräckligt kostsam och långsam för att den ska framstå som olönsam, och för att hinna få hjälp utifrån. Civil beredskap, drönare och uthållighet i kommunikationerna är delar av just den logiken.

Siffrorna på 14 flygplan och nio fartyg på ett dygn är samtidigt vardagsmat i sundet. Det är den normaliserade pressen som är den egentliga nyheten, inte en enskild dags räkning.