Medan Natos ledare samlades i Ankara tog Sverige och Tyskland ett steg närmare varandra i försvarsfrågan. De två länderna har undertecknat en avsiktsförklaring om att fördjupa samarbetet kring luftförsvar.
Undertecknat i Ankara
Dokumentet skrevs under av försvarsminister Pål Jonson och hans tyske motsvarighet Boris Pistorius i samband med Natotoppmötet. En avsiktsförklaring är ett preliminärt och icke-bindande dokument, alltså en gemensam viljeyttring snarare än ett färdigt avtal.
Att just Tyskland är motparten är ingen tillfällighet. Landet är en av Europas tyngsta försvarsaktörer, och ett närmare samarbete knyter svensk förmåga till en av kontinentens största militärmakter.
Robotförsvar, rymd och obemannade system
Enligt Jonson ska samarbetet omfatta bland annat robotförsvar, rymd och avancerade stridsflygförmågor, inklusive obemannade system. Det handlar alltså om flera av de områden som växer snabbast inom modern militärteknik.
Bland det som nämns finns den tyska obemannade stridsdrönaren Loyal Wingman, en typ av farkost som är tänkt att flyga tillsammans med bemannade stridsflygplan och avlasta dem i luften. Sådana system ses som en central del av framtidens luftstrid.
En del av ett tätare Europa
Samarbetet ska ses i ljuset av det säkerhetspolitiska läget i Europa, där länderna på kontinenten knyter allt tätare band kring försvaret. Som Natomedlem är Sverige numera en självklar del av det arbetet.
För svensk del ligger avsiktsförklaringen i linje med ambitionen att bygga upp luftförsvaret tillsammans med partner, snarare än på egen hand. Genom att samordna förmågor kan länderna dela på kostnader och undvika att var och en utvecklar samma sak parallellt.
Från vilja till verklighet
Eftersom det rör sig om en avsiktsförklaring återstår mycket arbete innan samarbetet blir konkret. Vad det i praktiken landar i, vilka projekt och vilken materiel, avgörs i de förhandlingar som följer.
Ändå är signalen tydlig: två av norra Europas försvarsnationer vill utveckla luftförsvaret sida vid sida. I en tid då just luftförsvar hamnat högt på dagordningen, inte minst efter kriget i Ukraina, är det ett steg som väntas få praktisk betydelse för hur regionen skyddar sitt luftrum.
