Sverige får för första gången en nationell strategi för underrättelseverksamheten. Den omfattar fyra myndigheter: Säkerhetspolisen, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Must, Försvarets radioanstalt FRA och den nya myndigheten Underrättelseverksamheten, UND, rapporterar SVT Nyheter.

Statsminister Ulf Kristersson (M) skriver förordet.

Motiveringen till öppenheten

Kristerssons formulering är den som gett rubriken:

"Mot bakgrund av ett skärpt säkerhetsläge, ökad tillgång till offentliga källor och att Sveriges säkerhet nu försvaras tillsammans med våra 31 allierade i Nato finns skäl till ökad öppenhet."

Tre skäl anges alltså, och de pekar åt olika håll.

Det öppna materialet har förändrat yrket

Argumentet om tillgången till offentliga källor är det mest konkreta, och det som förändrat underrättelsearbetet mest under de senaste åren.

Satellitbilder, flygrörelsedata, fartygspositioner och sociala medier gör att en stor del av det som förr krävde hemliga metoder i dag finns tillgängligt för vem som helst med tid och kunskap. När underlaget är öppet blir det svårare att motivera varför slutsatserna måste vara hemliga.

Det förklarar också varför strategin talar om samarbete med näringslivet, startupmiljöer och riskkapitalbranschen, särskilt inom artificiell intelligens. Kompetensen finns i allt högre grad utanför myndigheterna.

Nato ändrar förutsättningarna

Det andra skälet handlar om alliansen. Ett underrättelsesystem byggt för ett alliansfritt land är inte samma sak som ett byggt för en medlem i en allians med 31 andra länder.

Att dela underrättelser kräver att man kan förklara hur de tagits fram, enligt format och kvalitetskrav som andra litar på. En viss grad av öppenhet är i det sammanhanget inte en eftergift, utan en förutsättning för att andra ska kunna använda det man levererar.

Agerbara berättelser

Strategin talar om att utveckla "agerbara berättelser" för nationellt beslutsfattande, och om underrättelsediplomati.

Bakom den första formuleringen ligger ett klassiskt problem: underrättelser är värdelösa om beslutsfattaren inte förstår eller hinner läsa dem. Att paketera analys så att den går att agera på är en egen disciplin, och att den skrivs in i en strategi antyder att det inte alltid fungerat.

Den andra formuleringen, underrättelsediplomati, syftar på att dela underrättelser som ett utrikespolitiskt verktyg. Att offentliggöra vad man vet, som västliga tjänster gjorde inför den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina, är i sig en handling.

Vad öppenhet inte betyder

Ett förtydligande är på sin plats. Ökad öppenhet i en underrättelsestrategi betyder inte att metoder eller kapaciteter redovisas.

Det som blir öppnare är att verksamheten finns, vad den är till för, hur den styrs och vilka slutsatser som kan delas. Det operativa förblir hemligt, och det är också poängen: legitimiteten för det hemliga vilar på att allmänheten känner till ramarna kring det.

Vi återkommer när strategin publicerats i sin helhet.