Det finns en särskild sorts tystnad mellan två som känner varandra för väl. Det är i den tystnaden, i utrymmet mellan vad som sägs och vad som förblir osagt, som Johanna Hellner placerar sin skönlitterära debut. Romanen heter "Vi pratar om allt (utom det)" och ges ut på Rabén & Sjögren.

Två vänner och en sommar

I centrum står de bästa vännerna Maggi och Liv. Hellner låter handlingen utspela sig under sommaren mellan första och andra året på gymnasiet – det där glappet då barndomen redan ligger bakom en men vuxenlivet ännu inte riktigt tagit form. Det är en ålder av plötslig närhet och lika plötslig distans, av förälskelser, svartsjuka och hemligheter som växer sig stora just för att de aldrig uttalas.

Men det är inte intrigen i sig som driver berättelsen framåt, utan det finstämda samspelet mellan de två vännerna – vad de väljer att dela och vad de håller inom sig.

Det skildrade och det förtigna

Tonårstiden som litterärt motiv är knappast obruten mark. Vänskap, kärlek, förlust och längtan efter att bli sedd har skildrats otaliga gånger. Det Hellner gör är att närma sig det välbekanta med en blick som tar sina karaktärer på fullaste allvar. Hon låter både det goda och det grymma rymmas i samma personer, utan att förenkla eller förklara bort.

Resultatet är en roman som handlar lika mycket om det som ryms i titelns parentes – "det" – som om det vännerna faktiskt sätter ord på.

Kritiken: fyra av fem

I Barometern-OT ger recensenten Bella Stenberg debuten fyra av fem i betyg. Hon konstaterar att vissa beståndsdelar känns igen från genren, men menar att det är själva tilltalet som gör boken speciell. "Med lätt hand och träffsäker dialog levandegör hon tonårstiden", skriver Stenberg, som lyfter fram hur dialogen bär romanen.

Samma omdöme återkommer i BT, där recensionen framhåller hur Hellner tar sina unga gestalter på allvar och låter både ljus och mörker samsas i dem. Ur skildringen växer också en sorts tröst fram: att även när allt känns hopplöst brukar det till sist reda ut sig.

En röst att följa

Det sägs ofta att en debut ska lova något inför framtiden. Med "Vi pratar om allt (utom det)" visar Johanna Hellner att hon behärskar det som är svårast i ungdomslitteraturen – att skriva om unga utan att skriva ned till dem. Frågan är inte om hon fångar tonårstidens sköra balans, utan vart hon tar den härnäst.