När värmen kommer vaknar huggormen – Sveriges enda vilda giftorm – och med den följer ett återkommande sommarproblem för landets djurägare. Flest bett inträffar mellan april och september, och allt fler husdjur bärs in till veterinären med svullna ben och nosar.

Ett huggormsbett är allvarligare för hundar och katter än för människor, eftersom djuren har en mindre kroppsvolym att fördela giftet på. Enligt försäkringsbolaget Agria blir ungefär 700 av deras försäkrade hundar huggormsbitna varje år, och statistiken pekar uppåt över tid.

Motgiftet räcker inte till alla

Det finns ett specifikt motgift mot huggormsgift – ormserum – men tillgången är ansträngd. Veterinären Anna Tidholm har i SVT beskrivit problemet rakt: serumet är dyrt, en dos kostar runt 6 000 kronor, och det tillverkas inte i några större mängder.

"Vi måste hushålla med det för vi har inte att ge till alla", har hon sagt.

Motgiftet har dessutom kort hållbarhet, vilket gör att mindre kliniker ofta inte kan ha det i lager. I stället samarbetar kliniker inom ett område så att serum ska finnas att tillgå vid behov. Serum ges inte heller rutinmässigt till varje biten hund. En del djur kan få allvarliga reaktioner av behandlingen, och risken tros öka om ett djur behöver serum vid ett senare tillfälle. Veterinärer väger därför noga in när nyttan överväger riskerna.

Så farligt är ett bett

Det goda beskedet är att alla bett inte är giftiga. Ungefär en tredjedel är så kallade torrbett, där ormen inte sprutar in något gift. Katter klarar dessutom bett bättre än hundar. Men prognosen avgörs framför allt av en sak: hur snabbt djuret kommer under vård. En liten andel av de bitna hundarna dör, men det handlar om enstaka procent – och de allra flesta tillfrisknar med rätt vård.

Symtomen kommer ofta inom någon timme: en kraftig, ömmande svullnad som växer timme för timme, smärta, trötthet och hälta. Vid större giftmängd är kräkningar och diarré vanliga, och i allvarliga fall kan djuret drabbas av chock och rubbningar i hjärtrytmen, enligt AniCura.

Det här ska du göra vid ormbett

Det enskilt viktigaste rådet från samtliga veterinärkällor är att hålla djuret stilla. Rörelse höjer blodtryck och puls, vilket gör att giftet sprids snabbare i kroppen.

  • Håll djuret i absolut stillhet. Bär hunden i stället för att låta den gå – även en stor hund bör om möjligt slippa gå själv, enligt AniCura.
  • Sök veterinär omgående. Ett djur som blivit ormbitet bör alltid undersökas så snart som möjligt. Ring gärna kliniken på väg in så att de kan förbereda.
  • Behandla inte hemma. Veterinärerna avråder bestämt från att försöka klämma ut gift, lägga avsnörande förband eller ge mänskliga läkemedel på egen hand.
  • Räkna med vila efteråt. De första veckorna efter ett bett bör djuret undvika motion, och veterinären gör ofta ett återbesök efter en till två veckor för att kontrollera njurar, lever och hjärta, enligt Evidensia.

Förebygg under ormsäsongen

Under varma dagar bör djur hållas under uppsikt nära platser där ormar trivs – stenrösen, högt gräs och husgrunder. Det är en seglivad myt att hundar tål ormbett. Budskapet från veterinärerna är entydigt: misstänker du ett bett, bär djuret, håll det stilla och kör direkt till närmaste klinik. Tiden är den faktor du själv kan påverka mest.