Vem ska ha ansvaret för den rättspsykiatriska vården? Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har ett tydligt svar: staten bör kliva in och ta över.

En ohållbar ordning

Kärnan i SKR:s kritik är en obalans i systemet. Regionerna driver och betalar för rättspsykiatrin, men har ingen kontroll över hur många patienter som kommer in. Rättspsykiatrisk vård är nämligen en straffrättslig påföljd som döms ut av domstol.

Det innebär att staten, genom rättsväsendet, avgör omfattningen, medan regionerna lämnas med både kostnaderna och ansvaret för vården. Den uppdelningen menar SKR inte är hållbar i längden.

Belastningen har ökat

Situationen har dessutom förvärrats. Antalet personer som döms till rättspsykiatrisk vård har ökat kraftigt de senaste åren, samtidigt som vårdtiderna blivit längre. Resultatet är en vård under hård press.

Sedan lång tid tillbaka rapporteras beläggning över 100 procent i praktiken över hela landet. När klinikerna är fulla blir det svårare att ta emot nya patienter och att bedriva vården på ett bra sätt.

SKR vill ta det stegvis

SKR förordar en lösning i två steg. Som ett första steg bör staten ta över det ekonomiska ansvaret för rättspsykiatrin, medan regionerna fortsätter att driva verksamheten.

I ett andra steg vill SKR att en utredning tittar närmare på hur statens styrning av den rättspsykiatriska vården kan utvecklas på sikt. Organisationen vill alltså inte lämna över hela sjukvården till staten, men öppnar för att stärka statens inflytande och ansvar för just den här delen.

En principiell fråga om huvudmannaskap

Frågan rör en av de större principiella diskussionerna i svensk sjukvård: vem som ska vara huvudman. I dag är det regionerna som ansvarar för hälso- och sjukvården, men just rättspsykiatrin är speciell genom sin nära koppling till rättsväsendet.

Att en enskild region ska bära kostnaden för en vård vars omfattning avgörs av domstolar runt om i landet skapar, enligt SKR, fel incitament. Ett statligt ansvar skulle kunna ge bättre förutsättningar för långsiktig planering och en jämnare fördelning av resurserna.

Vad händer nu

SKR:s ställningstagande är ett inspel i en pågående debatt, inte ett färdigt beslut. Om och hur ett förändrat huvudmannaskap ska genomföras är en fråga för regering och riksdag.

Klart är att pressen på rättspsykiatrin gör frågan svår att skjuta på. Med fulla kliniker och ett system där ansvar och beslutsmakt inte hänger ihop lär diskussionen om vem som ska ta över fortsätta.