Tre dygn efter att en fritidsbåt och ett lastfartyg kolliderade utanför Tjörn saknas fortfarande svaret på den mest grundläggande frågan: hur kunde det hända?

"Det är förbryllande", säger Fredrik Hjorth, lektor vid Sjöfartshögskolan, till Nerikes Allehanda. Han sätter sitt hopp till lastfartygets färdskrivare för att klarlägga förloppet.

Varför frågan är svår

Det som gör olyckan svårbegriplig är att de flesta kollisioner mellan fritidsbåt och handelsfartyg har en förklaring som syns tidigt: dålig sikt, hög fart, en båt utan lanternor, en obemannad brygga. Här finns i stället en händelse som inträffade i ett välkänt farvatten med etablerade farleder och rutinerad besättning.

Kollisionen skedde sent på tisdagskvällen, i mörker, blåst och regn. En kvinna och en flicka omkom. Befälhavaren är anhållen misstänkt för vållande till annans död.

Vad färdskrivaren kan visa

Fartygets färdskrivare, VDR, är sjöfartens motsvarighet till flygets svarta låda. Den registrerar bland annat position, fart och kurs, roder- och maskinkommandon, radarbilden och ljudet på bryggan.

Det gör den till det närmaste ett objektivt vittne utredningen kan få. Den visar inte bara vad fartyget gjorde, utan när, och om någon ombord reagerade. En kollision där ingen på bryggan säger något i minuterna före nedslaget är en helt annan sorts händelse än en där någon ropar en varning.

AIS syns inte alltid

En förklaringsmodell som ofta diskuteras vid den här typen av olyckor är AIS, systemet där fartyg automatiskt sänder ut sin position, identitet och kurs.

Handelsfartyg är skyldiga att ha AIS. Fritidsbåtar är det som regel inte. En liten båt utan AIS-sändare finns därför inte alls på lastfartygets elektroniska sjökort, och måste upptäckas antingen på radar eller med ögonen.

En plastbåt ger svag radareko, särskilt i sjögång där vågorna skapar störningar på skärmen. Kvar blir utkiken, och en liten båt i mörker och regn syns sent även för den som tittar åt rätt håll.

Vad reglerna kräver

De internationella sjövägsreglerna gäller för alla fartyg, oavsett storlek. Alla ska hålla noggrann utkik med syn och hörsel, hålla säker fart efter förhållandena och vidta åtgärder i god tid för att undvika kollision.

I praktiken lägger reglerna ett tungt ansvar också på den mindre parten, eftersom ett fartyg på nittio meter varken kan väja snabbt eller stanna kort. Men de befriar inte ett handelsfartyg från kravet på utkik, och det är där en utredning av det här slaget till slut landar.

Vad som händer nu

Utöver den polisiära förundersökningen är det Statens haverikommission som utreder allvarliga sjöolyckor med syftet att förhindra att de upprepas. Den utredningen ställer inte skuldfrågan, utan söker orsakerna, och den brukar ta betydligt längre tid än en förundersökning.

Tills färdskrivarens data har lästs ut och analyserats är det, som Hjorth konstaterar, i huvudsak frågetecken som återstår.