Sverigedemokraterna vill att staten inrättar psykiatrihem för personer med behov av långvarig vård. Partiledaren Jimmie Åkesson beskriver dem som ett slags modern version av gamla tiders mentalsjukhus, rapporterar SVT. Förslaget presenterades på en pressträff på tisdagen av Åkesson tillsammans med gruppledaren Linda Lindberg och talespersonen Clara Aranda.

Målgruppen är personer som återkommande hamnar i akutvård, tvångsinläggningar eller heldygnsvård, och som partiet menar hamnar i kläm i dagens system. Boendet ska kunna vara permanent eller utformat individuellt, med både slutna och öppna avdelningar, och bygga på frivillighet. En ny statlig myndighet skulle behövas, och SD säger sig beredda att skjuta till betydande medel utan att ange någon summa.

Var förslaget faktiskt bryter mot dagens ordning

Det som är nytt i förslaget är inte i första hand byggnaderna, utan huvudmannen. I dag delas ansvaret mellan regionerna, som sköter den psykiatriska vården, och kommunerna, som ansvarar för boende och stöd i vardagen.

Det är i skarven mellan de två som den grupp SD beskriver ofta hamnar. En person kan vara för sjuk för ett vanligt kommunalt boende men inte tillräckligt akut sjuk för att ligga kvar i slutenvård, och pendlar då mellan akutmottagning, korta inläggningar och otillräckligt stöd hemma.

Att staten tar över just den gruppen är därför ett svar på ett verkligt problem, oavsett vad man tycker om lösningen. Frågan är om ett tredje huvudmannaskap löser skarvproblemet eller skapar ytterligare en gräns att hamna mellan.

Kritiken

Centerpartiet menar att förslaget skulle föra svensk psykiatri 50 år tillbaka i tiden. Partiets hälsopolitiske talesperson Christofer Bergenblock argumenterar att problemet är resursbrist, inte brist på institutioner.

Den invändningen är den centrala i sakfrågan. Om psykiatrin saknar personal, vårdplatser och uppföljning löses det inte av att verksamheten byter skylt och huvudman. Motargumentet från förslagsställarna är att vissa patienter behöver något som dagens system helt enkelt inte tillhandahåller, oavsett resursnivå.

Ordvalet är en del av förslaget

Att SD självt använder ordet mentalsjukhus är inte en olyckshändelse. Ordet bär på en historia av tvång och slutna institutioner som avvecklades i den psykiatrireform som genomfördes på nittiotalet, och som få vill tillbaka till.

Genom att ändå använda det signalerar partiet att man är berett att bryta mot en etablerad konsensus, samtidigt som man i sak beskriver något mildare: frivillighet och en jämförelse med dagens demensboenden. Den spänningen mellan ord och innehåll kommer sannolikt att prägla debatten mer än detaljerna i förslaget.

Vad som återstår att veta

Ingen siffra har presenterats för antalet platser, kostnaden eller tidsplanen utöver att en utredning och en start planeras under nästa mandatperiod.

Det gör förslaget svårt att prisa in. En psykiatrisk vårdplats är en av de dyraste platser en offentlig budget kan innehålla, och skillnaden mellan hundra platser och tusen är skillnaden mellan ett pilotprojekt och en systemförändring. Med drygt tre veckor kvar till valet är det den frågan som är värd att ställa.