Sommaren 1944 var katastrofen redan långt framskriden. Ungern hade ockuperats av Nazityskland, och hundratusentals judar från landsbygden hade deporterats till Auschwitz. När den 32-årige Raoul Wallenberg den 9 juli klev av tåget i Budapest var han knappast någon van diplomat – men han bar på ett uppdrag att rädda liv.
Pappersark mot dödsmaskinen
Wallenberg, född 1912, sändes till den svenska legationen i Budapest med stöd från amerikanska War Refugee Board. Hans mest kända vapen blev ett papper: skyddspasset, Schutzpass. Dokumentet, prytt med svenska kronor och officiella stämplar, hade inget folkrättsligt värde i strikt mening – men det såg myndigt nog ut för att hejda deportationerna. Innehavaren ställdes formellt under svenskt beskydd.
Wallenberg utfärdade dem i tusental. Parallellt byggde han upp ett nät av så kallade skyddshus runtom i staden, byggnader som förklarades stå under svensk diplomatisk immunitet och där förföljda judar kunde söka tillflykt. Tillsammans med bland andra schweizaren Carl Lutz bidrog han till att upprätta ett "internationellt getto" som rymde tiotusentals människor, beskriver Yad Vashem och USHMM.
Hur många räddades – egentligen?
Siffran 100 000 nämns ofta, men den är omdebatterad och bör behandlas med försiktighet. Den högre siffran vilar på antagandet att Wallenbergs ingripanden hindrade en planerad massaker på Budapests centrala getto i krigets slutskede. Historiker som Klas Åmark har avfärdat 100 000 som orimligt högt, medan en mer återhållsam bedömning är att hans arbete direkt räddade åtminstone tiotusentals liv. Oavsett exakt antal står modet och uppfinningsrikedomen utom tvivel.
Försvinnandet
När Röda armén belägrade och intog Budapest tog historien en mörk vändning. Den 17 januari 1945 greps Wallenberg av sovjetiska agenter – enligt uppgift misstänkt för spioneri – och fördes mot de sovjetiska linjerna. Han skulle aldrig återses i frihet. Några dagar senare överfördes han till Lubjankafängelset i Moskva, enligt Wikipedia.
Sovjetunionen förnekade länge all kännedom. Först 1957 kom ett besked: enligt sovjetiska myndigheter hade Wallenberg avlidit den 17 juli 1947 i Lubjanka, uppgavs det av en hjärtinfarkt. Men beskedet ifrågasattes. Vittnen uppgav att de sett honom i det sovjetiska fängelsesystemet långt efter 1947, och dokumentationen var bristfällig. Mysteriet kring var, när och hur Raoul Wallenberg dog har aldrig fått ett säkert svar.
Dödförklarad – decennier senare
I Sverige hölls frågan levande i decennier. Först i oktober 2016 dödförklarades Wallenberg formellt av Skatteverket, på begäran av familjen för att kunna avveckla hans dödsbo. Dödsdatumet sattes till en tidpunkt på 1950-talet i enlighet med svensk lag om presumerad död – ett byråkratiskt avslut på ett öde som i praktiken förblev olöst.
En internationell hjälte
Wallenbergs gärning har hedrats världen över. År 1963 utsåg Yad Vashem honom till en av "de rättfärdiga bland folken" (Righteous Among the Nations). Han har gjorts till hedersmedborgare i bland annat USA, Israel, Kanada, Australien och Ungern, och gator, statyer och minnesmärken bär hans namn på flera kontinenter.
Kvar står bilden av en ung man som mötte ett av historiens största brott med stämplar, mod och list – och som själv förlorades i kalla krigets gryning.
