Att förstå och göra sig förstådd är en grundbult i omsorgen om äldre. Nu har Sverige fått ett lagstadgat språkkrav som ska se till att personalen behärskar svenska tillräckligt väl.

Det här säger kravet

Sedan den 1 juli gäller ett språkkrav i äldreomsorgen. Kravet innebär att den som bedriver verksamhet inom omsorgen om äldre ska arbeta för att personalen har svenskkunskaper som är relevanta för att kunna utföra sina insatser.

Den nivå som pekas ut är B2 i den gemensamma europeiska referensramen för språk (Gers). B2 beskriver en självständig språkanvändare, någon som kan förstå mer komplex information, följa och delta i samtal utan större ansträngning och uttrycka sig tydligt.

Ansvaret ligger på arbetsgivaren

En viktig del i reformen är hur ansvaret fördelas. Kravet riktar sig i första hand mot arbetsgivaren, inte mot den enskilde medarbetaren. Socialstyrelsen framhåller att arbetsgivarna ska arbeta för att personalen har rätt språkkunskaper, och att de som inte har det ska få stöd för att utveckla sin svenska.

Det handlar alltså inte om att var och en över en natt måste kunna uppvisa ett B2-intyg. I stället ska verksamheterna arbeta systematiskt med att kartlägga behov och erbjuda stöd, så att kunskaperna kan byggas upp över tid.

Kravet gäller all personal

Språkkravet omfattar all personal som genomför insatser i äldreomsorgen, oavsett om verksamheten drivs i kommunal eller privat regi. Det gäller både på äldreboenden och inom hemtjänsten.

Bakgrunden är att brister i språket kan påverka både säkerheten och kvaliteten i vården. När personal och äldre inte förstår varandra ökar risken för missförstånd, i värsta fall kring sådant som mediciner eller akuta behov.

Pengar för att klara omställningen

För att kommunerna ska klara av att leva upp till kravet skjuter staten till medel. I budgeten avsätts 90 miljoner kronor för 2026, följt av 165 miljoner kronor för 2027 och 150 miljoner kronor per år därefter.

Pengarna är tänkta att gå till språkutvecklande insatser på arbetsplatserna, så att medarbetare kan förbättra sin svenska som en del av arbetet i stället för att ställas inför ett krav de inte får hjälp att nå.

En fråga som väckt debatt

Språkkravet har diskuterats livligt under vägen fram till beslutet. Förespråkarna ser det som ett sätt att höja kvaliteten och tryggheten för de äldre, medan kritiker varnat för att det kan slå mot bemanningen om det tillämpas för hårt.

Hur kravet faller ut i praktiken avgörs nu ute i verksamheterna, där kommuner och privata utförare ska omsätta lagtexten i konkret språkträning. Målet är tydligt: att alla som möter de äldre ska kunna förstå dem, och göra sig förstådda.