Rättegången om dubbelmordet i Brattås utanför Härnösand har inletts i Ångermanlands tingsrätt. Under den första förhandlingsdagen presenterade åklagaren ett dna-fynd som inte fanns med i den ursprungliga utredningen: spår efter den 45-årige åtalade mannen i den mördade kvinnans handväska, som hittades ett stycke från bostadshuset på gården. Det rapporterar Göteborgs-Posten från rättssalen.

Ett äldre par i 70-årsåldern hittades dödat på sin gård i Brattås den 2 juni 2005. Åtalet mot mannen väcktes den 7 augusti i år av senior åklagare Hanna Flordal, enligt Åklagarmyndighetens pressmeddelande. Mannen greps i april efter att utredningen kommit vidare med hjälp av dna-baserad släktforskning, en metod som blev tillåten i svenska mordutredningar först genom en lagändring 2025.

Vad det nya fyndet betyder

Handväskan har funnits i utredningsmaterialet sedan 2005. Det som är nytt är analysen, inte föremålet. Att spår efter den åtalade kan knytas till väskan flyttar dna-bevisningen från en punkt till två oberoende platser i brottsutredningen, och det är den poäng åklagaren vill göra.

Samtidigt måste ett dna-spår alltid läsas ihop med förklaringen till hur det hamnat där. Mannen förnekar inte att han befann sig på gården. Hans version, som han lämnat redan under förundersökningen, är att han kom dit sedan han hört skrik och att andra personer lämnade platsen när han anlände. Vi skrev tidigare i månaden om att den åtalade uppgett sig ha varit på brottsplatsen.

Just därför blir handväskan intressant för åklagarsidan: den ligger inte där kroppen låg. Ett spår som kan placeras på ett föremål en bit från huset är svårare att förklara med enbart närvaro på gården, men det avgör inte skuldfrågan på egen hand.

Ett fall som saknar motiv och mordvapen

Det som gör målet ovanligt är vad utredningen inte har. Åklagaren driver ansvarsyrkandet utan att kunna presentera ett motiv, och något mordvapen har inte säkrats. Bevisningen vilar därmed i hög grad på den tekniska sidan, och på hur trovärdig tingsrätten finner den åtalades förklaring till spåren.

Kombinationen är inte unik i äldre mål som återupptas, men den ställer höga krav. Rätten ska ta ställning till om den samlade tekniska bevisningen räcker för att slå fast att det är den åtalade och ingen annan som dödade paret, bortom rimligt tvivel.

Släktforskningens roll

Genombrottet i utredningen kom genom dna-baserad släktforskning, där ett okänt spår jämförs mot släktskapsdatabaser för att ringa in en familj i stället för en enskild person. Metoden pekar inte ut en gärningsman i sig, den ger utredarna en riktning som sedan måste bekräftas med ett direkt prov.

Så gick det till även här, enligt Sveriges Radios genomgång inför rättegången. Det innebär att själva jämförelsen i databasen inte är den bevisning som prövas i tingsrätten. Det som prövas är de spår som säkrades på brottsplatsen 2005 och analyserna av dem.

Huvudförhandlingen fortsätter under veckan. Dom väntas först efter att förhandlingen avslutats.