En granskning av presidentens flygplan har lett till en konfrontation mellan Vita huset och en av USA:s största tidningar. I stället för att bemöta uppgifterna har administrationen vänt sig mot journalisterna som skrev dem.

Fyra reportrar kallas att vittna

New York Times uppger att fyra av tidningens journalister, Julian E. Barnes, Eric Lipton, Tyler Pager och Eric Schmitt, har fått kallelser att vittna inför en jury i en federal domstol på Manhattan. Enligt tidningen levererades en del av handlingarna av federala agenter hemma hos reportrarna.

Kallelserna kom bara dagar efter tidningens publiceringar och syftar, enligt New York Times, till att tvinga journalisterna att vittna och i förlängningen kunna avslöja deras källor. Tidningen beskriver åtgärden som ett försök att skrämma pressen till tystnad.

Avslöjandet om presidentplanet

Det som utlöste konflikten var tidningens rapportering om USA:s nya Air Force One. Enligt uppgifterna saknar det nya planet flera av de skyddssystem som fanns på det tidigare, bland annat avancerade motmedel mot värmesökande robotar.

Planet är en Boeing 747-8 som skänkts av Qatar och som därefter byggts om, en ombyggnad som enligt uppgifter kostat omkring 400 miljoner dollar. Kritiken handlar om att arbetet forcerats, och att delar av säkerhetsutrustningen inte hunnit komma på plats när planet togs i bruk.

Bytet av plan under Iran-krisen

Enligt tidningen skedde ett byte tillbaka till det äldre planet på inrådan av Secret Service. Bakgrunden var det skärpta säkerhetsläget sedan vapenvilan med Iran brutit samman, med amerikanska flygangrepp och iranska motangrepp i regionen.

I det läget bedömdes det nya planets brister som en risk, särskilt i ett känsligt geografiskt läge. Att presidenten flögs på det äldre, mer skyddade planet blev i sig en signal om hur allvarligt bristerna sågs internt.

Strid om pressens roll

För New York Times handlar tvisten ytterst om pressfriheten. Tidningens juridiska ledning har beskrivit stämningarna som ett angrepp på journalistikens möjlighet att granska makten, och som ett sätt att hindra allmänheten från att få veta vad som händer.

Att en regering använder rättsliga verktyg för att pressa fram journalisters källor är kontroversiellt, och kritiker varnar för att det kan få andra att dra sig för att rapportera om känsliga förhållanden. Frågan om var gränsen går mellan statens säkerhetsintressen och pressens granskande roll ställs här på sin spets.

Vad som händer nu

Journalisterna väntas kallas att inställa sig inför juryn inom kort. Hur de och tidningen väljer att agera, och om de vägrar att röja sina källor, blir avgörande för hur striden utvecklas.

Oavsett utgång sätter fallet fingret på en större fråga i amerikansk politik: hur långt en administration kan gå för att kontrollera berättelsen om sig själv, och vad det betyder för en fri press.