Liberalernas Simona Mohamsson får frågan om Richard Jomshof (SD) är lämplig som demokratiminister och svarar kort: "Nä jag tycker inte det. Och jag tycker inte heller att någon som själv tycker att de ska bli minister, att jag behöver förhålla mig till det", rapporterar SVT.
På följdfrågan om hon kan förklara varför blir svaret ännu kortare: "Nej men jag tycker inte att jag behöver göra det."
Svaret som är ett svar i sig
Att avstå från att motivera är ovanligt i en valrörelse, där politiker normalt tar varje tillfälle att utveckla. Här är det förmodligen medvetet.
En motivering hade tvingat Mohamsson att beskriva exakt vad hos Jomshof som diskvalificerar honom, och därmed öppnat en diskussion om Liberalernas relation till SD som hon uppenbart inte vill ha nu. Att i stället avfärda frågan som obesvarad håller konflikten kort.
Kristerssons variant
Statsministern väljer en annan väg och säger sig inte ta utspelet på allvar. Han beskriver det som en marknadsföringsinsats.
Det är samma nedtoning men med en annan spets. Där Mohamsson säger att hon inte behöver bemöta frågan säger Kristersson att det inte är en fråga. Båda undviker att diskutera vad SD faktiskt skulle få ut av ett fortsatt samarbete.
Vad som ligger under
Vi skrev i går om att Jomshof sade sig genast ta en ministerpost inriktad på islam, och föreslog att frågorna läggs under en sorts demokratiminister.
Det som gör svaren intressanta är att Kristersson har lovat SD ministerposter efter valet om regeringen sitter kvar. Att avfärda ett utspel som marknadsföring säger ingenting om vilka poster som faktiskt är på bordet, och det är den frågan väljarna inte får svar på före den 13 september.
Regeringsfrågan i miniatyr
Tre veckor före valdagen är detta regeringsfrågan i komprimerad form: ett SD-utspel om innehållet i ett samarbete, och två svar från regeringspartier som båda handlar om att inte behöva svara.
Den ordningen är hållbar fram till valdagen. Efter den blir posterna verkliga, och då krävs besked.
