David Lagercrantz essä Intränglingen kommer i tryckt form i dag. Den är 75 sidor lång, ges ut av Norstedts och har tidigare funnits som ljudbok, rapporterar Barometern.
Ämnet är en äktenskapskris i hans föräldrars förhållande i slutet av 1980-talet, mellan Olof och Martina Lagercrantz.
Vad som utlöste krisen
Enligt recensionen började det med att en ung man uppgav sig vara Olof Lagercrantz son. Det fick Martina Lagercrantz att konfrontera sin make om hans upprepade otrohet.
Essän är tillägnad henne, inte honom.
Ett underlag som Lagercrantz använt är ett handskrivet manus av fadern, som han fått av sin äldre bror. Vi återger inte de detaljer ur det manuset som cirkulerat i andrahandsreferat, eftersom vi inte kunnat verifiera dem mot recensionen.
Läsaren vid skrivbordet
Recensenten beskriver läsupplevelsen som en plats vid författarens arbetsbord: "Som läsare bjuds man in till Lagercrantz skrivbord och får vara med när författarens egen familjehistoria förvaltas och förvandlas till litteratur."
Det är en precis beskrivning av vad genren gör. En essä av det här slaget handlar sällan bara om det som hände, utan lika mycket om hur den som skriver bestämmer sig för vad som får sägas.
Att skriva om en far som skrev
Olof Lagercrantz var själv en av efterkrigstidens mest lästa svenska kritiker och skribenter, i decennier verksam på Dagens Nyheters kultursida, och han skrev om andras liv i hela sitt yrkesverksamma liv.
Det ger den här boken en särskild spegling. Sonen använder faderns eget material, i faderns eget format, för att skriva om det fadern inte skrev om. Att den ändå tillägnas modern är den tydligaste hållning boken tar.
En kort bok om ett långt äktenskap
Sjuttiofem sidor är ett medvetet val. Ett helt liv skulle kräva en biografi, och en biografi hade tvingat fram anspråk på fullständighet.
Essäformatet tillåter i stället en enda fråga, ställd så nära som författaren själv orkar. Vad den frågan kostade familjen framgår inte av recensionen, och det är inte heller vår sak att räkna på.
