Tina N Martins Fotografen, utgiven på Polaris, får fyra av fem i Barometerns recension. Boken ingår i serien Norrbotten Noir, utspelar sig i Luleå och har polisen Samuel Niva på grova brott som huvudperson.
Recensenten Inger Melin beskriver berättandet som "dunkande presens, tätt, fysiskt detaljerat".
Presens är ett val med konsekvenser
Den formuleringen är värd att stanna vid, eftersom presens i en kriminalroman gör något bestämt med läsningen.
Berättat i imperfekt vet läsaren undermedvetet att någon överlevt för att kunna berätta. Presens tar bort den garantin. Handlingen sker medan man läser, och det gör spänningen mer kroppslig och mindre pusselartad.
Priset är att presens sliter. Det är svårt att hålla i över tre hundra sidor utan att bli enformigt, och att Melin lyfter det som en styrka snarare än ett manér är därför ett omdöme om hantverket.
Familjerelationerna bär
Det Melin särskilt uppskattar är de komplexa familjerelationer som löper genom handlingen, och hur Martin förmedlar mänskliga känslor vid sidan av brottsutredningen.
Det är också den vanligaste skiljelinjen i genren. En polisroman kan drivas av utredningen, där personerna finns till för att lösa den, eller av personerna, där utredningen finns till för att sätta press på dem. Den andra varianten åldras bättre, eftersom en gåta bara kan lösas en gång.
Luleå som plats, inte kuliss
Att serien heter Norrbotten Noir och faktiskt utspelar sig i Luleå är i sig ett ställningstagande.
Svensk deckarlitteratur har länge dragits mellan Stockholm och uppdiktade småorter, och den norrländska geografin har oftast fungerat som exotisk fond i berättelser skrivna söderifrån. En serie som placerar sig i en konkret stad med namn förbinder sig till något annat: att skildra hur den staden faktiskt fungerar.
Martin har dessutom skrivit fem böcker om utredaren Idun Lind, också de förlagda till Luleå. Det är alltså en författare som stannat kvar på samma plats genom flera serier, vilket är ovanligt.
Vad vi inte skriver ut
Vi anger inte vilken del i ordningen Fotografen är, eftersom det inte framgår av recensionen.
Vi återger inte heller något om handlingen utöver miljön och huvudpersonen. En recension av en kriminalroman kan avslöja mer än en läsare vill veta i förväg, och det är en risk vi inte behöver ta i ett referat.
Betyget
Fyra av fem, från en recensent som skriver att den känslomässiga tyngden höll henne kvar i berättelsen.


