490 personer har omkommit i arbetsolyckor i Sverige under de senaste tio åren. Det motsvarar nästan en person i veckan, enligt Arbetsmiljöverket.
Under 2025 dog 53 personer, varav 45 tillhörde den svenska arbetskraften.
Kurvan som planade ut
Det intressanta i siffrorna är inte nivån utan formen på kurvan.
Från 1950-talet till 1970-talet minskade dödsolyckorna kraftigt, från över fyrahundra om året. Sedan 2000-talets början har utvecklingen stannat av och legat kvar kring femtio dödsfall årligen.
"Sveriges arbetsmiljöarbete har kommit långt historiskt, men nedgången har stannat av under 2000-talet", konstaterar sakkunnige Ola Hansson.
Varför den lätta delen är gjord
Att en så brant nedgång planar ut har en trolig förklaring, och den är inte att arbetet upphört.
De stora vinsterna under efterkrigstiden kom från åtgärder som gick att införa generellt: maskinskydd, hjälmar, säkerhetsbälten, förbud mot vissa ämnen, reglerad arbetstid. Varje sådan åtgärd tog bort en hel kategori av olyckor på en gång.
Det som återstår är svårare. De olyckor som händer i dag uppstår ofta i situationer som är unika, i tillfälliga arbetsmoment, under tidspress eller när flera aktörer arbetar samtidigt på samma plats. Det finns ingen enskild anordning som tar bort dem.
Tre orsaker återkommer
De vanligaste orsakerna är att någon förlorat kontrollen över ett fordon, en maskin eller ett verktyg, att något brustit, sprängts eller rasat, och fall av person.
Fördelningen mellan branscher är också stabil. Byggverksamheten har flest dödsfall totalt, följt av transport och magasinering samt tillverkningsindustrin. Högst risk per sysselsatt har jordbruk, skogsbruk och fiske.
Att jord- och skogsbruket ligger högst per sysselsatt men lägre i absoluta tal beror på att branschen är liten. En ensamarbetande skogsmaskinförare långt från närmaste hjälp befinner sig i en av landets farligaste arbetssituationer.
"Vi kan aldrig acceptera"
Generaldirektören Lars Lööw formulerar myndighetens hållning kort:
"Vi kan aldrig acceptera att någon dör av jobbet. Därför ser vi fortfarande möjligheter att sänka antalet dödsolyckor."
Det är ett rimligt anspråk. Femtio dödsfall om året är ett lågt tal i internationell jämförelse, men det är inte en naturlag, och länder med jämförbar ekonomi ligger på olika nivåer.
Åtta av femtiotre
En detalj i statistiken förtjänar uppmärksamhet: av de 53 som dog 2025 tillhörde 45 den svenska arbetskraften.
Skillnaden på åtta personer utgörs av dem som arbetat i Sverige utan att räknas in i den svenska arbetskraften, exempelvis utstationerad arbetskraft. Det är en liten grupp i statistiken men en känd riskgrupp i arbetsmiljöarbetet, eftersom språk, tillfälliga anställningar och otydliga ansvarskedjor gör det svårare både att förebygga och att utreda.
