Staten tar majoriteten
Under Almedalsveckan beskrev statsminister Ulf Kristersson (M) regeringens uppgörelse om ny kärnkraft som ett historiskt beslut. Kärnan är att staten ska gå in som majoritetsägare i bolaget Videberg Kraft AB, som ska bygga ny kärnkraft i Sverige.
Enligt regeringens egen modell, som presenterats av regeringen, ska staten ta en ägarandel på 60 procent i bolaget, med möjlighet att röra sig mellan 51 och 65 procent under byggtiden. Videberg Kraft ägs i dag av statliga Vattenfall tillsammans med ett industrikonsortium.
Miljardåtaganden under lång tid
De ekonomiska åtagandena är omfattande. Den inledande kapitalinsatsen ligger på 1,8 miljarder kronor under 2026 och 2027, men statens samlade kapitalinsats kan under byggperioden uppgå till maximalt 34,3 miljarder kronor.
Därtill tar staten enligt modellen på sig ett ansvar för en del av de framtida kostnaderna för hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle – en ram på upp till 122 miljarder kronor i fasta priser, plus 61 miljarder kronor för eventuella kostnadsökningar, beräknat för perioden 2035–2159.
Projektet gäller tre till fem små modulära reaktorer (SMR) på Väröhalvön i Varbergs kommun, nära det befintliga Ringhalsverket, med en planerad kapacitet på omkring 1 500 megawatt.
Tidö och SD bakom – C kritiskt
Beslutet stöds av regeringspartierna och Sverigedemokraterna, som ser statligt delägande som en förutsättning för att få i gång ny kärnkraft. Logiken är att riskerna i ett så stort och långsiktigt projekt är för stora för att privata aktörer ska bära dem ensamma.
Kritiken kommer bland annat från Centerpartiet. Partiets energipolitiske talesperson Rickard Nordin menar att regeringen binder upp skattebetalarna under mycket lång tid utan tillräcklig beredning, och pekar på att åtagandena för avfallshanteringen sträcker sig långt in i framtiden. Centerpartiet invänder också mot att en så stor uppgörelse drivs igenom strax före ett val utan bredare parlamentarisk förankring.
En vändning i energipolitiken
Att staten aktivt går in som majoritetsägare i ett nytt kärnkraftsprojekt är en tydlig kursändring i svensk energipolitik. Efter år av nedlagda reaktorer – senast Ringhals 1 och 2 kring 2020 – vill regeringen nu i stället bygga ut den planerbara elproduktionen, med hänvisning till industrins och hushållens växande elbehov.
Hur snabbt den första reaktorn kan stå klar är ännu osäkert. Tidplaner som pekar mot mitten av 2030-talet förutsätter att tillstånd och upphandlingar löper utan större förseningar – något som branschbedömare beskrivit som optimistiskt.
