Få bakverk är så tätt sammanvävda med en nationell identitet som kanelbullen är med den svenska. Den doftar barndom, söndagseftermiddag och nybryggt kaffe – och den har blivit något av en ätbar flagga för Sverige ute i världen. Men hur gammal är egentligen den älskade bullen, och varför fick den en egen dag?

Från lyxvara till folkets fikabröd

Den moderna kanelbullen tog form i Sverige under 1900-talets första hälft, sedan ransoneringarna efter första världskriget upphört och varor som vetemjöl, socker, smör och kanel åter började fylla butikshyllorna. Till en början var den dock en lyxprodukt. Ingredienserna var dyra, och bullen syntes mest på kaféer och i bagerier snarare än i vanliga hem.

Det var först en bit in på 1900-talet som hembakningen av bullar tog ordentlig fart – flera källor pekar mot 1950-talet som genombrottstid för den hembakta bullen. I takt med att ekonomin förbättrats och råvarorna blivit billigare förvandlades kanelbullen från lyxvara till vardaglig fikafavorit. Enligt svenska Wikipedia finns dessutom belägg för kanelkryddade vetebullar i Sverige redan under 1800-talet, vilket visar att vägen till dagens bulle var längre än ett enda årtiondes språng.

Bullen och fikat hör ihop

Kanelbullen är svår att skilja från själva fikabegreppet. Fika – den där pausen med kaffe och något gott, gärna i sällskap – är en social institution i Sverige, och kanelbullen är dess mest klassiska följeslagare. Det är just kopplingen till den svenska fikakulturen som internationellt gjort bullen till en symbol för ett slags avspänt, mysigt vardagslyx.

Den svenska bullen brukar beskrivas som mindre söt och mindre mäktig än sina amerikanska släktingar, de glaserade ”cinnamon rolls”. I stället för tjock frosting toppas den ofta med pärlsocker, och degen smaksätts gärna med en nypa kardemumma vid sidan av kanelfyllningen.

Den 4 oktober – bullens egen dag

Kanelbullen är ett av få bakverk som har en egen dag i kalendern. Kanelbullens dag firas den 4 oktober och instiftades 1999, lagom till Hembakningsrådets 40-årsjubileum. Hembakningsrådet hade grundats 1959 av svenska livsmedelsföretag som handlade med mjöl, jäst och socker, med syftet att uppmuntra hembakning.

Personen bakom själva kanelbulletemat var Kaeth Gardestedt, projektansvarig på Hembakningsrådet. Tanken var att dagen skulle vara en sorts omtankens dag. Den slog snabbt rot: bara några år senare kände en stor del av Sveriges befolkning till den, och den har sedan dess spridit sig även till Finland.

Kanelbulle eller kardemummabulle?

Kanelbullens närmaste släkting är kardemummabullen, och skillnaden är enklare än man tror. Båda utgår från samma söta vetedeg, men i fyllningen byts kanelen ut: kardemummabullen fylls med mald kardemumma i stället för kanel. Eftersom kanelbullens egen deg ofta redan innehåller kardemumma kan gränsen ibland kännas hårfin – men det är fyllningen som avgör vilket namn bullen får.

En svensk symbol på export

Kanelbullen har för länge sedan lämnat det svenska köket och blivit en internationell ambassadör. Den serveras på svenska kaféer världen över, dyker upp i IKEA-varuhusens kafeterior och presenterades 2006 som svensk specialitet i EU-projektet Café Europe. Tillsammans med begreppet fika har den blivit en av de mest igenkännbara bilderna av svensk vardagskultur.

Så nästa gång du rullar ut en deg, strör på kanel och socker och formar en spiral, gör du alltså något som svenskar gjort i ett sekel – och som världen lärt sig att förknippa med just Sverige.