Hempa Posse fick en död mans händer, ett år senare är känslan tillbaka

Ett telefonsamtal från transplantationskoordinatorn kommer utan förvarning och kräver svar direkt. Hempa Posse beskriver för SVT vad som hände i kroppen när det ringde: "Jag skulle nog kunna säga att det blev maxpuls när de ringde."

Tio år tidigare

2015 drabbades han av sepsis, blodförgiftning. Följden blev att både armar och ben amputerades. Det är den utgångspunkt som allt annat i hans historia utgår från, och den kom utan att han valde något alls.

Sepsis är den typ av tillstånd där en till synes vardaglig infektion på timmar blir livshotande, och där de behandlingar som räddar livet ibland kostar kroppsdelar. Att överleva innebär i de fallen att börja om med en helt annan kropp än den man vaknade med.

Nitton timmar

I augusti 2025 genomfördes operationen på Södersjukhuset i Stockholm. Den tog 19 timmar. Givaren var en nyligen avliden man i samma ålder som Hempa Posse själv. Han blev därmed den andra personen i Sverige som genomgått en dubbel handtransplantation.

Rubriken på SVT:s intervju är en fråga han själv ställde efteråt: gjorde jag rätt? Det är en rimlig fråga att ställa. En handtransplantation är inte livräddande, den är funktions- och livskvalitetshöjande, och priset är immundämpande läkemedel resten av livet plus en rehabilitering som mäts i år. Under den första tiden var det svårt att anpassa sig.

Ett år av daglig träning

Efter ett år med daglig träning beskriver han en annan bild. Funktionen har blivit bättre och känseln håller på att komma tillbaka. Han kan greppa föremål och plocka upp saker från marken.

Det låter litet skrivet på en rad. Det är i praktiken skillnaden mellan att be någon om hjälp varje gång något faller i golvet och att inte behöva göra det. Han har en trettonårig dotter, och det är i den sortens vardag skillnaden märks, inte i mätprotokollen.

Nervregenerationen är också förklaringen till varför tidsskalan är så lång. Nerver växer långsamt, och känseln i en transplanterad hand kommer inte tillbaka på en gång utan kryper utåt månad för månad. Ett år är därför tidigt i förloppet, inte slutet på det.

Hans egen slutsats i intervjun är att transplantationen var rätt beslut, tvivlen till trots.

Vi anger inte Hempa Posses ålder, vilka läkare som utförde ingreppet eller vilka läkemedel han behandlas med, eftersom det inte framgår av den källa vi läst.