Sällan har svensk försvarsindustri haft sådan medvind. Upprustning, krig i Europa och stora beställningar har gjort branschen till en av de mest expansiva i landet. Men växtvärken är påtaglig: gamla system, långa tillståndsprocesser och byråkrati gör att företagen inte kan växa i den takt som orderböckerna kräver.

Skjutfältet som inte får skjuta nog

Ett tydligt exempel finns vid Bofors testcenter i Karlskoga, ett av Europas största i sitt slag. Där testas ammunition som i mångt och mycket går direkt vidare till Ukraina. Ändå begränsar miljötillståndet verksamheten till 25 000 skott per år, en gräns som sattes 2022 och som i dag ses som alldeles för snäv.

För testcentrets vd Anders Hultman är situationen frustrerande. Han beskriver hur företaget tvingas säga nej till kunder, och att det "gör jätteont" när det handlar om leveranser som ytterst hamnar vid fronten.

Fyra år för ett tillstånd

Problemet är inte i första hand pengar eller efterfrågan, utan tid. Det förra miljötillståndet tog fyra år att få igenom, bland annat på grund av överklaganden. Ett nytt tillstånd väntas enligt Hultman i bästa fall vara på plats först under 2027.

Så länge det inte är klart står mycket stilla. "Vi kan varken investera eller rekrytera innan vi har nya tillstånd", konstaterar han. Med andra ord: den kapacitet som skulle behövas nu låses in i väntan på myndigheternas besked.

Tillstånden hopar sig

Det är inte bara miljötillstånden som skaver. Robert Limmergård, generalsekreterare vid branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF), pekar på att handläggningstiderna hos Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har blivit längre, med särskilt kännbara förseningar under våren.

Han beskriver också en moment 22-liknande situation: företag kan inte utveckla försvarsmateriel utan tillstånd, samtidigt som tillstånden i praktiken förutsätter att man redan visat att man kan utveckla materielen. Det slår särskilt hårt mot mindre företag som vill ta sig in på marknaden.

Kapaciteten finns, men systemet hänger inte med

Bilden som tonar fram är den av en bransch med gasen i botten och foten på bromsen samtidigt. Viljan att växa finns, kapitalet finns och efterfrågan är rekordstor. Det som saknas är ett regelverk och en förvaltning som mäktar med samma tempo.

För svensk del är det mer än en näringslivsfråga. När den egna beredskapen ska stärkas och stödet till Ukraina hållas uppe blir varje års fördröjning i en tillståndsprocess kännbar. Frågan är om systemet kan reformeras i takt med att omvärldsläget kräver, eller om växtvärken får fortsätta bromsa en bransch som annars står redo att leverera.