Ett tidsfördriv i timmerkojan

Få föremål bär ett helt land på sin rygg så självklart som dalahästen. Den knubbiga trähästen i falurött, prydd med svängda blommor, har blivit en symbol som känns igen långt utanför Sveriges gränser. Men ursprunget är blygsamt: i byarna kring Mora i Dalarna – Bergkarlås, Risa, Vattnäs och framför allt Nusnäs – började man redan på 1700-talet tälja små hästar i trä.

Enligt Visit Dalarna var täljandet från början ett sätt att få kvällarna att gå i timmerkojorna ute i skogen. Skogsarbetare och timmermän satt vid brasan under vinterhalvåret och formade hästar av träbitar som blev över – delvis som leksaker åt barnen, delvis som en biprodukt till traktens möbelsnickeri. Hästarna kunde sedan säljas vidare på marknader.

Färgen och blommorna

Den klassiska bilden av en dalahäst är knallröd med ett mönster av blommor och slingor. Mönstret kommer från det lokala kurbitsmåleriet – samma blomsterprakt som pryder gamla allmogemålningar i Dalarna. Att hästarna började målas och dekoreras brukar förläggas till 1800-talets förra hälft.

Den röda färgen är ofta släkt med faluröd, men det är värt att minnas att hästarna historiskt målades i flera kulörer. Idag täljs och målas hästar i en mängd färger, även om den röda förblir originalet i mångas ögon.

Genombrottet i New York

Vändpunkten kom 1939. Vid världsutställningen i New York reste sig en dalahäst i kolossalformat vid Sveriges paviljong – ett blickfång som gjorde den lilla trähästen till en internationell symbol för landet. Idén kom från grafikerna Bibi Lindström och Anders Beckman, medan formgivaren Jerk Werkmäster vid Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping fick uppdraget att tillverka och dekorera jättehästen.

Efter New York blev dalahästen på allvar en svensk nationalsymbol och en av landets mest spridda souvenirer. Att en leksak från en dalaby hamnade på världsutställningen säger något om hur folkkonst kan resa långt.

Två företag, samma by

Det mesta av dagens originaltillverkning sker fortfarande i Nusnäs, en by vid Siljans norra spets. Här ligger två familjeföretag tätt intill varandra.

Grannas A. Olssons Hemslöjd grundades av Grannas Anders Olsson. Han tog 1920 emot en stor beställning och startade två år senare, omkring 1922, sitt företag som i dag drivs vidare av fjärde generationen. Några år senare, runt 1928, började hans yngre bröder Nils och Jannes med samma hantverk – grunden till det som i dag heter Nils Olsson Dalahästar. Enligt traditionen lånade bröderna 400 kronor till en bandsåg för att komma igång.

Hantverk för hand än i dag

Det som gör dalahästen från Nusnäs särskild är att den fortfarande tillverkas för hand. Träet sågas och täljs, hästen slipas och grundmålas, och dekoren – kurbitsmönstret – målas på i fri hand med en teknik som kallas krusning. Varje häst får därmed sina egna små variationer.

Tillverkningen sker i industriell skala men med bevarat hantverk; de två företagen uppges i dag göra i storleksordningen tiotusentals hästar vardera om året. Besökare kan se hela processen i fabrikerna i Nusnäs, där traditionen hålls levande hyvelspån för hyvelspån.

Från brasans sken i en timmerkoja till entrén på en världsutställning – och vidare till miljontals fönsterbrädor världen över. Den lilla röda hästen har trots allt rest ovanligt långt.