Medelhavet har varit ovanligt varmt i sommar. Ytvattnet har på sina håll legat mer än sex grader över det normala, och en boj utanför Mallorca registrerade 33 grader i augusti, vilket beskrevs som ett nytt rekord. Under två veckor i juli var delar av havet varmare än någonsin, rapporterar TT.
Forskarnätverket World Weather Attribution har räknat på det och kommit fram till att sådana temperaturer inte hade varit möjliga utan människans utsläpp.
Vad ett attributionsbesked faktiskt betyder
Formuleringen "hade varit omöjligt utan utsläppen" låter kategorisk, men den har en precis innebörd.
Attributionsforskning jämför två världar: den vi lever i och en simulerad värld utan de utsläpp som skett. När en händelse inte förekommer i simuleringarna av den andra världen, men gör det i den första, kan forskarna säga att den i praktiken kräver den uppvärmning som redan skett.
Det är alltså inte ett påstående om att just den här värmeböljan orsakats av ett visst utsläpp, utan om vilken sorts väder som blivit möjligt.
Därför är just ett hav värt att bevaka
Luft värms upp och kyls ned snabbt. Vatten gör det inte. Det krävs mycket energi för att höja temperaturen i en vattenmassa, och lika trögt går det att bli av med värmen igen.
Det gör havstemperaturer till en bättre mätare på långsiktig förändring än enskilda varma dagar på land. En luftvärmebölja kan komma och gå med ett högtryck. Ett hav som ligger sex grader över det normala har fått energi tillförd under lång tid, och behåller den efter att vädret ändrats.
Det är också därför ett varmt hav förlänger säsongen: när luften svalnar på hösten fortsätter havet att avge värme och fukt, vilket kan ge kraftigare regn och stormar.
Konsekvenserna syns i ekosystemen
Marina värmeböljor ställer till problem i världens hav, och forskare har varnat för ett artfattigare hav. Arter som kan flytta gör det, medan de som sitter fast, som koraller och tång, drabbas hårdast.
Ett tecken på förskjutningen är att bläckfisk dykt upp utanför Skottland, alltså långt norr om där de normalt hör hemma. För fisket innebär den sortens omflyttning att fångsterna ändras, ibland till det bättre lokalt och ofta till det sämre för dem som byggt sin verksamhet på det som fanns förut.
Vad det betyder för resenären
För den som badar i Medelhavet i augusti är 30-gradigt vatten först och främst behagligt. Effekterna märks på annat sätt.
Varmare vatten gynnar vissa organismer, bland annat maneter och vissa bakterier, och gör att arter som drakfisk och andra invandrare etablerar sig längre norrut. Vi har tidigare skrivit om drakfisken som erövrar Medelhavet och om den köttätande bakterie som kryper norrut i ett varmare Medelhav.
Det är den konkreta innebörden av en siffra på en boj: inte att semestern blir sämre, utan att havet man badar i långsamt byter innehåll.



