Det är högsäsong för grillen – och högtryck på slakterierna. Aktörerna i köttbranschen beskriver ett allt skarpare konkurrensläge om de slaktmogna nötkreatur som faktiskt finns att tillgå i Sverige, ett fenomen som inom branschen liknas vid ren huggsexa.

Orsakerna samverkar: en historiskt liten svensk nötkreatursstock, ett konsumentbeteende som konsekvent premierar svenska råvaror, och en grillsäsong som varje sommar pressar efterfrågan till bristningsgränsen.

Få djur kvar i hagarna

Sverige hade i storleksordningen 1,4 miljoner nötkreatur under 2023–2024 – enligt Svenskt Kött den lägsta siffran sedan räkningarna inleddes på 1800-talet. Trenden pekar fortsatt nedåt.

Bakom siffrorna döljer sig en strukturell utmaning. Den genomsnittliga svenska besättningen är liten – kring ett tjugotal dikor – vilket gör det svårt att bära de fasta kostnaderna för foder, stängsel och veterinär. När äldre lantbrukare lägger ner utan att någon tar vid krymper den totala stocken år för år.

Konsumenterna vill ha svenskt – men utbudet räcker inte

Paradoxen är att efterfrågan på inhemskt kött aldrig verkat större. Enligt Svenskt Kött uppger en stor majoritet av konsumenterna – omkring 86 procent – att de senast köpte kött av svenskt ursprung. Det är resultatet av ett decennium av ursprungsmärkning, djurskyddsdebatt och ökad medvetenhet om köttets klimatavtryck.

Problemet är att utbudet inte matchar efterfrågan. Slakterierna konkurrerar om de djur som finns, och inköpspriserna till lantbrukarna pressas uppåt när företagen budar mot varandra. Det är gynnsamt för den enskilde bonden på kort sikt, men riskerar att slå igenom som högre konsumentpriser i butiksledet.

Grillsäsongen förvärrar läget

Varje sommar ökar efterfrågan på nötkött kraftigt – entrecôte, ryggbiff och hamburgare är grillsäsongens stapelvaror. För slakterierna innebär det att osäkerheten multipliceras: de vet att efterfrågan stiger men kan inte styra hur många djur lantbrukarna väljer att lämna till slakt, eller när. En del väljer dessutom att hålla kvar djuren längre för att dra nytta av de högre priserna, vilket ytterligare stramar åt den kortsiktiga tillgången.

Stöd som tar tid

Regeringen har de senaste månaderna försökt bromsa avvecklingen av nötkreatursuppfödningen. Enligt ATL har betesersättningen höjts och investeringsstöden gjorts mer lättillgängliga, bland annat genom ett tillägg per diko. Branschen välkomnar beskedet men påpekar att sådana åtgärder har lång ledtid – en kviga föds upp till ko på flera år, och besättningar byggs inte upp över en enda grillsäsong.

Mer import fyller gapet

När det inhemska utbudet inte räcker fylls glappet av importkött, framför allt från övriga EU men i ökande grad även från andra delar av världen. För konsumenter som aktivt söker det svenska ursprungsmärket kan det innebära att hyllan ibland gapar tom där den svenska varan brukar ligga.

Kortsiktigt väntas priserna på svenska nötköttsprodukter fortsätta uppåt under sommaren. Långsiktigt är frågan större: om inte lönsamheten i uppfödningen förbättras strukturellt fortsätter besättningarna att minska – och Sverige rör sig längre bort från en självförsörjning som gör landet mindre sårbart vid störningar i de globala livsmedelskedjorna. Huggsexan om korna är, kort sagt, mer än en sommarnotis.