Kön till behandling börjar inte hos den som väntar på barn. Den börjar hos någon som aldrig hör av sig.

Bristen

Det råder stor brist på spermadonatorer i Sverige, och väntetiderna är långa, rapporterar TT.

På Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg pågår rekrytering via sociala medier, men resultatet är blygsamt, enligt läkaren Sara Malchau Lauesgaard.

Varför det är svårt att rekrytera

Donation av spermier i Sverige är inte en anonym engångshandling, och det är en del av förklaringen till att flödet av donatorer är tunt.

Den som donerar inom den offentliga vården gör det utan ersättning utöver kostnadstäckning, genomgår hälsoundersökningar och provtagning, och förväntas komma tillbaka vid upprepade tillfällen under en period. Det tar tid, och det kräver planering.

Framför allt är donationen inte anonym. Ett barn som kommit till genom donation har rätt att som vuxen få veta donatorns identitet, och den uppgiften sparas i en särskild journal hos regionen. Det är en ordning som funnits i Sverige sedan 1980-talet och som var först i världen.

Regeln är till för barnets skull och är sällan ifrågasatt. Men den innebär också att den som donerar tar ställning till att bli kontaktad om tjugo år, av en människa han aldrig träffat.

Vad kön betyder i praktiken

För den som står i kö är väntetiden inte neutral tid. Fertilitetsbehandling är åldersberoende, och de flesta regioner har åldersgränser för offentligt finansierad behandling.

Långa köer innebär därför att en del av dem som väntar hinner passera gränsen för vad regionen erbjuder, och i praktiken hänvisas till privata kliniker eller till behandling utomlands, med de kostnader det för med sig.

Det är den mekanism som gör donatorbristen till något annat än ett administrativt problem: väntetiden är i sig ett urval.

Vad som skulle kunna ändra läget

De verktyg som finns är ganska få. Rekryteringskampanjer av det slag Sahlgrenska nu bedriver är ett. Bättre samordning mellan regionerna är ett annat, eftersom tillgången skiljer sig åt över landet.

Ersättningsnivåerna diskuteras återkommande, men höjda ersättningar är känsligt: principen om att donation inte ska vara ekonomiskt motiverad ligger fast i svensk lagstiftning, och den gäller även blod och organ.

Kvar står det som Sahlgrenska försöker göra nu: att nå fler män med information om vad donation faktiskt innebär, och hoppas att fler av dem tar steget.