Positionerna inför nästa avtalsrörelse är utstakade, och avståndet mellan dem är betydande. Industrins arbetsgivare vill att löneökningstakten ska ned, samtidigt som facken går fram med krav på både högre påslag och kortare arbetstid.
Vad arbetsgivarna vill
Teknikföretagen säger nej till arbetstidsförkortning och vill se betydligt lägre löneökningar än i det nuvarande avtalet, rapporterar Kollega. Någon egen procentsiffra har organisationen inte lagt fram.
Argumentet är omvärldsläget. Teknikföretagens vd Pia Sandvik har pekat på kriget i Ukraina, de handelshinder som utlovats från amerikanskt håll och den svaga ekonomiska utvecklingen i flera EU-länder som skäl att hålla igen.
Vad facken vill
Industrifacken har krävt 4,2 procent i löneökning och samtidigt drivit frågan om kortare arbetstid. Arbetsgivarsidan har avfärdat nivån som fullkomligt orealistisk.
Fackens motargument är det vanliga i svensk lönebildning: att de anställda ska få sin del av produktivitetsutvecklingen, och att en alltför försiktig nivå urholkar reallönerna över tid.
Därför angår det fler än industrin
Det som förhandlas fram inom industrin stannar inte där. Nivån som parterna enas om kallas märket och blir normerande för resten av arbetsmarknaden, förklarar Unionen. Andra branscher utgår sedan från den siffran i sina egna förhandlingar.
I praktiken innebär det att utfallet i industrins förhandlingar påverkar lönekuvertet även för den som arbetar i handeln, i kommunen eller i vården.
Utgångsläget
Det gällande industriavtalet, som slöts 2025, ger 6,4 procent i löneökning över två år, enligt Arbetsvärlden. Det var i sig en nedväxling jämfört med de närmast föregående avtalsrundorna.
Att arbetsgivarna nu vill se ännu lägre nivåer, och att facken samtidigt lagt ett högre krav än förra gången, gör att förhandlingarna ser ut att bli tuffare än på länge. Frågan om arbetstidsförkortning riskerar dessutom att bli en knut för sig, eftersom parterna där inte ens är överens om att frågan hör hemma i förhandlingen.
