Huggormsbetten på hundar ökade med 63 procent i maj i år jämfört med maj förra året, enligt djursjukvårdskedjan Evidensia. Rådet från veterinärhåll när olyckan är framme börjar med något som låter passivt: behåll lugnet, rapporterar SVT.

Henrik Rönnberg, veterinär och ordförande i Veterinärförbundet, sammanfattar det praktiska så här: ta dig snabbt till veterinär, men låt inte hunden anstränga sig på vägen. "Har man en liten hund så bär man den, låt den inte gå själv", säger han.

Varför stillhet spelar roll

Instinkten säger att man ska skynda, och det ska man också, men skyndandet gäller transporten och inte hunden.

Ormgift sprids med blodet, och blodflödet ökar när muskler arbetar. En hund som springer eller går långa sträckor efter ett bett hjälper alltså giftet att nå längre in i kroppen snabbare. Att bära hunden är därför inte omtanke i största allmänhet, utan en åtgärd som påverkar hur allvarligt bettet blir.

Samma logik gäller stressen. Ett upprört djur har högre puls, och därmed snabbare cirkulation.

Bettet syns oftast i nosen

Hundar blir oftast bitna i nosen, av den enkla anledningen att de undersöker världen med nosen först. Ormen ligger stilla i gräset, hunden sticker ner huvudet, och bettet kommer på den kroppsdel som är närmast.

Det är också därför svullnad i ansiktet är det vanligaste tecknet. Bettet i sig kan vara svårt att se, och man ska inte lägga tid på att leta efter två små hål: symtomen är det man går på.

Efterkontroll är inte överdrift

Rönnbergs råd slutar inte vid akutbesöket. Han rekommenderar ett återbesök efter ungefär två veckor för att kontrollera hjärta och njurar.

Det är den del som lättast glöms bort när hunden verkar pigg igen. Ormgift kan påverka organ på ett sätt som inte syns direkt, och en kontroll när allt ser bra ut är det enda sättet att veta att det faktiskt är bra.

Vad man inte ska göra

Det finns en rad gamla råd som fortfarande cirkulerar och som veterinärkåren avråder från. Sug inte ut giftet. Snör inte av benet. Lägg inte is på bettet.

Gemensamt för dem är att de bygger på idén att giftet går att stoppa lokalt. Det gör det inte, och åtgärderna riskerar i stället att skada vävnaden ytterligare eller att fördröja resan till veterinär, vilket är det enda som faktiskt hjälper.

Så gör du, kort

Lyft hunden om den är liten, håll den lugn, kör till veterinär och ring gärna dit på vägen så att de vet att ni kommer. Låt den vila ordentligt efteråt, och boka den där kontrollen om ett par veckor.

Huggormen är Sveriges enda giftorm och den biter inte i onödan. Den ligger stilla när den kan, och de flesta bett sker när någon råkar komma för nära, vilket är precis vad en hund med nosen i markhöjden gör flera gånger under varje skogspromenad.