Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist säger i SVT:s Utfrågningen att partiet hellre ser ett extraval än att släppa in Vänsterpartiet i regeringen, rapporterar SVT.
"Vi har ett tydligt nej till Vänsterpartiet i regering", säger hon. Hon kan inte heller tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna. I stället skisserar hon ett mittenalternativ bestående av S, C, KD och MP.
Om Tidösamarbetets framtid säger hon: "Om Tidö spricker blir det rörigt ett tag. Men vi skulle kunna bli fria från den blockpolitik som har styrt oss."
Hon har inte gett upp hoppet om KD-ledaren Ebba Busch, som enligt Thand Ringqvist "vill ta ansvar på ett sätt som är tydligt och bredare än vad hon har sagt tidigare".
Räkneövningen
Två nej och ett önskemål är en position som kräver att en viss uppsättning siffror faller ut på söndag.
S, C, KD och MP är en konstruktion som förutsätter att KD lämnar Tidösamarbetet, att S accepterar en regering utan V:s inflytande och att fyra partier med olika syn på skatter, skola och migration hittar ihop. Var och en av de förutsättningarna är osäker. Alla tre samtidigt är en snäv passage.
Alternativet hon ställer upp mot detta, extraval, är inte heller en enkel utväg. Ett extraval utlyses av regeringen och innebär att samma väljare tillfrågas igen, ofta med ungefär samma resultat.
Varför hon säger det ändå
Formuleringen fyller en funktion oavsett hur den går att genomföra.
Ett tydligt nej till både V och SD är det enda sättet för ett litet mittenparti att sälja sig som något annat än en bricka i något av blocken, och det är precis den väljargrupp Ulf Kristersson angrep tidigare på dagen. Att också hålla dörren på glänt för Ebba Busch är samma manöver från andra hållet.
Om det håller efter valdagen är en annan fråga. Löften om vad man aldrig ska göra prövas först när mandaten är räknade.
Vi anger inga opinionssiffror, eftersom det inte framgår av den källa vi läst.
