Det finns ett gammalt ord för just de här veckorna på sommaren. Rötmånaden inleds traditionellt i slutet av juli, ungefär den 23:e, och sträcker sig till slutet av augusti, enligt Wikipedia.
Vad namnet betyder
Ordet låter dystert, och det är meningen. "Rötmånad" kommer av fornsvenskans röta, som betyder "få att ruttna".
Bakom namnet ligger en högst konkret erfarenhet. Det är nu, i värmen och den höga luftfuktigheten, som mat lättast blir dålig. Förhållandena är gynnsamma för bakterier och mögel, och före kylskåpens tid var det en påtaglig del av sommaren.
Kopplingen till stjärnorna
Att perioden fått en bestämd början går tillbaka till romarna. De märkte att maten började förstöras vid en viss tid på sensommaren, och knöt den till stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora hunden.
När Sirius för första gången kunde ses i gryningen inleddes en månad som romarna kallade dies caniculares, hunddagarna, från ordet för hund. Perioden räknades traditionellt från den 22 juli till den 21 augusti. Det är alltså därför de hetaste sommarveckorna kallas hunddagar än i dag.
Folktron kring rötmånaden
Kring rötmånaden växte det förr fram en rad föreställningar. Det var en tid då man tänkte sig att förfärliga ting kunde ske och att människor kunde bete sig märkligt.
Ett kuriöst exempel är rötmånadskalven, en missbildad kalv, ibland föreställd med två huvuden, som enligt folktron kunde födas just under den här perioden. Föreställningarna säger mindre om naturen och mer om hur en obehaglig, svårhanterlig årstid tog plats i fantasin.
Ett ord värt att behålla
I dag har kylskåpet tagit udden av det praktiska problemet, och rötmånaden är mest ett ord vi tar fram när sommaren är som varmast. Men det är ett ord med lager: en bit folktro, en bit astronomi och en bit vardaglig erfarenhet av vad hettan gör med maten.
Nästa gång någon säger att det är rötmånad är det alltså inte bara ett annat sätt att säga att det är varmt, utan en påminnelse om hur människor länge läst av himlen och årstiden för att förstå sin egen tillvaro.
