Den svenska satsningen på fossilfritt stål vilar på en till synes enkel logik: när utsläppen från vanligt, kolbaserat stål blir dyrare genom EU:s klimatpolitik ska det gröna stålet bli konkurrenskraftigt. Men verkligheten är mer komplicerad, och kalkylen som hela satsningen bygger på är på väg att bli osäkrare.
Politiken som ska hjälpa kan stjälpa
I grunden borde EU:s hårdare klimatregler gynna grönt stål. När fria utsläppsrätter fasas ut och koldioxid blir dyrare att släppa ut pressas den smutsiga produktionen. Samtidigt införs en gränsjusteringsmekanism, CBAM, som ska hindra att billigt och smutsigt stål utifrån konkurrerar ut det europeiska.
Men flera av Europas stora stålbolag varnar för att övergången går för fort i förhållande till verkligheten. De kräver enligt Dagens Näringsliv en paus i utsläppshandelns skärpning, med hänvisning till att den gröna vätgas som den nya tekniken kräver ännu inte finns i tillräcklig mängd.
Vätgasen som saknas
Kärnan i det fossilfria stålet är att ersätta kol med vätgas, framställd med förnybar el. Men den infrastrukturen är fortfarande i sin linda. Utan gott om konkurrenskraftig grön vätgas och tillräckligt med billig el blir det svårt att köra de nya anläggningarna med lönsamhet, även om regelverket i teorin talar för dem.
Osäkert läge för flaggskeppen
Sverige har två tunga projekt i frontlinjen: Hybrit, ett samarbete mellan SSAB, LKAB och Vattenfall, och Stegra (tidigare H2 Green Steel) som bygger en stor anläggning i Boden. Stegra planerar en produktion i miljonklassen, men bolagets finansieringsrunda har enligt uppgifter präglats av nervositet, med statligt stöd, nedskrivningar och frågetecken kring infrastruktur.
Enligt Aktuell Hållbarhet led det gröna stålet bakslag under 2025, samtidigt som 2026 pekas ut som ett år då utvecklingen fortfarande kan vändas.
Mycket står på spel
För Sverige handlar det om mer än enskilda fabriker. Grönt stål har blivit en symbol för den svenska industrins klimatomställning, och miljardbelopp, både privata och offentliga, har satsats. Om kalkylen inte håller, för att reglerna ändras, vätgasen dröjer eller kostnaderna skenar, riskerar en av landets mest uppmärksammade industrisatsningar att hamna i motvind. Just därför blir de närmaste årens besked från både Bryssel och marknaden avgörande.
