En osynlig katastrof blir synlig

Sedan Rysslands fullskaliga invasion inleddes i februari 2022 har kriget skapat ett behov av rehabilitering utan motstycke i modern europeisk historia. Uppskattningarna av hur många ukrainare som amputerat en eller flera lemmar varierar kraftigt mellan olika källor – från tiotusentals och uppåt – och bör läsas med försiktighet. Klart är ändå att vården och städerna ställs inför en omvälvande utmaning.

I Odessa, vid Svarta havets kust, märks det på gatorna. Rullstolar och kryckor hör till stadsbilden, och arbetet med att anpassa kollektivtrafik, byggnader och offentliga miljöer har fått ny brådska.

Franskt stöd till Odessaregionen

Ett konkret exempel är ett rehabiliteringsprogram som drivs med stöd av den franska utvecklingsbyrån AFD. Enligt AFD:s egen projektbeskrivning syftar projektet, kallat REHAB, till att stärka hälsosystemet i Odessaregionen, bland annat genom att modernisera och utrusta rehabiliteringsavdelningar och utbilda vårdpersonal i amputationsvård.

Programmet är ett av flera tecken på hur internationella aktörer nu riktar resurser mot just rehabilitering och proteser – ett område där behoven vuxit explosionsartat under kriget.

Kliniker och kostnadsfria proteser

På nationell nivå har Ukraina byggt upp flera centra som erbjuder proteser, rekonstruktiv kirurgi och rehabilitering kostnadsfritt för patienterna, finansierat av internationella givare. Proteserna kommer ofta från ledande tillverkare som tyska Ottobock och isländska Össur.

Enligt en genomgång av Direct Relief har flera ukrainska och internationella organisationer kraftigt ökat sin kapacitet i takt med att efterfrågan stigit, och har tillsammans försett ett stort antal patienter med avancerade proteser. Vården är upplagd så att civila och militärt skadade kan behandlas sida vid sida.

Tillgängligheten halkar efter

Trots insatserna är tillgängligheten i ukrainska städer fortfarande långt ifrån tillräcklig. En genomgång i Kyiv Independent konstaterar att kriget blottlagt systemfel som funnits länge: bara omkring 15 procent av landets busshållplatser uppfyller de statliga tillgänglighetskraven, och många skyddsrum saknar ramper – vilket gör det svårt för personer med nedsatt rörlighet att ta sig i skydd under flyglarm.

I Odessa och andra större städer installeras nu taktila ledstråk och anpassade lösningar vid stationer och hållplatser. Det är ett långsamt arbete, men ett som pågår mitt under brinnande krig.

Att bygga om i realtid

Det som sker i Odessa är till sin natur ett ställningstagande: landet väntar inte på att kriget ska ta slut innan det börjar anpassa sig för dem som offrat sina lemmar. I stället byggs vård, proteskapacitet och stadsmiljö om parallellt med att kriget pågår – ett försök att se till att de skadade inte glöms bort när freden en gång kommer.