Ett instrument med tangenter och stråke
Vid första anblicken är nyckelharpan svår att placera. Den stråkas som en fiol, men i stället för att trycka ner strängarna med fingrarna använder spelmannen rader av tangenter – nycklar – som trycker mot strängarna och ändrar tonhöjden. Det är just därför den heter nyckelharpa.
Enligt Wikipedia har en modern nyckelharpa oftast omkring sexton strängar. Bara några av dem är melodisträngar som stråken spelar på; resten är resonanssträngar som ljuder med av sig själva och ger instrumentet dess karakteristiska, sirligt surrande efterklang.
Sekler i Uppland
Nyckelharpan är djupt rotad i svensk historia, och allra starkast förknippad med Uppland. Instrumentet är gammalt – avbildningar finns redan från medeltiden, bland annat i kalkmålningar i Källunge kyrka på Gotland från omkring 1350. Från 1600-talet blev nyckelharpan ett utbrett folkligt instrument i Upplandsbygderna, där den spelades till dans och fest.
Eric Sahlström och den moderna harpan
Länge var nyckelharpan begränsad till ett fåtal tonarter. Det ändrades på 1900-talet, främst genom spelmannen och instrumentbyggaren Eric Sahlström, som utvecklade den kromatiska nyckelharpan med flera rader tangenter. Därmed kunde instrumentet spela i alla tonarter och ta plats långt utanför den traditionella folkmusiken – i dag används nyckelharpan även i barock, jazz och nyskriven musik.
Ett världsarv på frammarsch
Att nyckelharpan inte bara är ett museiföremål blev tydligt i december 2023, då nyckelharpans nätverk togs upp på Unescos register över goda exempel på hur immateriellt kulturarv kan föras vidare. Runt om i landet – och numera även utomlands – byggs, lärs ut och spelas instrumentet av nya generationer.
Från en medeltida kyrkmålning till en levande, surrande tradition: nyckelharpan är ett av de mest särpräglade ljud Sverige gett världen.
