En gammal sanning får ny aktualitet

Att terräng kan avgöra strider är ingen ny insikt. Sumpmarker, floder och täta skogar har genom historien bromsat arméer mer effektivt än många befästningar. Men det är ett modernt exempel som nu citeras flitigt i försvarskretsar från Vilnius till Warszawa: Irpinflodens dal nordväst om Kiev i februari 2022.

Där öppnade ukrainska styrkor dammluckor och förvandlade den utdikade flodslätten till ett sankt ingenmansland. Ryska pansarkolonner tvingades upp på utsatta vägbankar, och framryckningen mot huvudstaden stannade av. Den ukrainske biologen Oleksii Vasyliuk har beskrivit för Yale Environment 360 hur naturen krävde minimalt ingripande – många fordon sjönk helt enkelt ned i marken.

Återvätning som försvarsplanering

Nu undersöker flera Nato-länder hur återställd natur kan ingå som ett strukturellt element i försvaret. Logiken är enkel: ett vattenmättat torvlandskap är i praktiken ofarbart för tunga, bandgående fordon, och tvingar en angripare mot förutsägbara och lätt bevakade körvägar.

Enligt Defense News publicerade forskaren Sam Jelliman vid University of East London tillsammans med kollegor i april 2026 en artikel i RUSI Journal som förespråkar "defensiv återvildning" – att strategiskt återställa skogar, torvmossar och vattendrag längs utsatta gränser för att forma slagfältet i förväg. En central poäng är kostnaden: enligt forskarnas jämförelse är återvätning av torvmark en bråkdel så dyr per kilometer som att anlägga betongfyllda pansargravar, samtidigt som den lagrar kol och gynnar biologisk mångfald.

Baltikum och Polen i täten

I Baltikum har idén redan börjat omsättas i konkreta planer. Litauen har enligt internationell rapportering frångått tankar på att plantera skog längs den känsliga Suwałki-korridoren – träd tar för lång tid att växa – och riktar i stället in sig på att återväta utdikade torvmarker längs gränserna mot Belarus och Ryssland. Även Lettland har signalerat att försvaret stödjer återställning av gamla torvutvinningsområden längs östgränsen.

I Polen har idén kopplats till det breda gränsförstärkningsprojektet "Östlig sköld", och forskare har enligt Yale Environment 360 bjudits in för att presentera naturbaserade försvarsplaner. Forskare vid Greifswald Mire Centre har föreslagit att EU finansierar återvätning av stora arealer torvmark i Ukraina, Polen, Baltikum, Finland och Rumänien.

Inte utan invändningar

Idén möter också kritik. Ryska kommentatorer avfärdar konceptet och menar att modern militärteknik – drönare, långräckviddiga vapen och ingenjörsförband – kan övervinna sump och skog. Det finns dessutom en inneboende spänning: samma våtmark som hindrar en angripare kan också hindra försvararens egna förflyttningar, en fråga som bland annat tyska Bundeswehr har lyft. Lokala markägare och jordbrukare är sällan entusiastiska.

Som The Conversation sammanfattar saken är trenden ändå tydlig: längs Natos östflank betraktas naturen alltmer som en strategisk tillgång – en aktiv del av försvaret snarare än bara en kuliss. Det gamla talesättet att geografin är ödet får därmed en grön innebörd.