Moderaterna har under våren markerat att kampen mot mäns våld mot kvinnor måste föras med vad partiet kallar "samhällets fulla kraft". I praktiken handlar det om en kombination av hårdare straff, fler häktningar och utökad övervakning av förövare. Bakom budskapet om skärpta straff ligger en politisk ambition om att den straffskärpningslogik som nu införs för gängbrott ska slå igenom även när offret är en partner eller ett barn.
Vad förslaget faktiskt innebär
Det är viktigt att skilja på ambition och beslutad lag. Den faktiska "dubbla straff"-reformen som regeringen lade fram i januari 2026 riktar in sig på brott kopplade till kriminella nätverk. Där införs en straffskärpningsregel som innebär att straffvärdet som utgångspunkt ska bedömas som dubbelt så högt som det annars hade blivit.
Samtidigt höjs ett femtiotal straffskalor i samma reform – däribland för grov misshandel och grov våldtäkt, brott som ofta drabbar kvinnor och barn. Häktningspresumtionen, det vill säga utgångspunkten att den misstänkte ska sitta häktad, utvidgas dessutom till att omfatta grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning och hedersförtryck. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026.
Mot den bakgrunden ska Moderaternas linje förstås: partiet vill att samma skärpningstänk ska prägla hela området våld i nära relation. Exakt hur långt partiet vill gå i att "dubbla" straffen specifikt för våld i nära relation – en bokstavlig fördubbling av straffskalan eller en allmän ambition om kraftigt skärpta straff – bör läsas mot partiets egna besked.
Moderaternas linje över tid
För Moderaterna är detta inte en ny fråga. Redan 2018 föreslog partiet att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning skulle höjas från nio månader till ett års fängelse – en höjning som riksdagen sedan beslutade om och som trädde i kraft den 1 januari 2022.
Till straffskärpningarna kopplar Moderaterna också processuella verktyg. Partiet vill enligt sitt eget utspel sänka gränsen för obligatorisk häktning, använda fotboja betydligt oftare vid kontaktförbud och redan från start utgå från en riskbedömning i stället för att kräva att ett kontaktförbud först bryts.
Hur omfattande är problemet
Våld i nära relation är utbrett. Enligt Brottsförebyggande rådet uppgav 13,6 procent av befolkningen i åldern 16–84 år att de utsatts för någon form av våld i nära relation under 2022 – 15,2 procent av kvinnorna och 11,7 procent av männen. Sett över hela livet stiger andelen till 28,7 procent, och bland kvinnor till 35,3 procent.
Mörkertalet är stort. Brå uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls, vilket innebär att den anmälda brottsligheten bara fångar en mindre del av problemet. Det är en återkommande invändning mot att enbart luta sig mot hårdare straff: om de flesta gärningar aldrig når en domstol får skärpta straffskalor begränsad effekt på det faktiska våldet.
Reaktioner och kritik
Reaktionerna handlar i hög grad om proportioner. I en motion med anledning av regeringens proposition varnar Miljöpartiet, med hänvisning till remissinstanser, för att gängreformen riskerar att relativt sett nedvärdera annan allvarlig brottslighet. Den paradoxala konsekvensen blir, enligt kritiken, att om en gängmedlem misshandlar en annan gängmedlem kan straffet bli dubbelt så hårt som om samma person misshandlar sin partner eller sitt barn.
Just den invändningen ger sammanhang åt Moderaternas budskap: genom att tala om skärpta straff även för våld i nära relation försöker partiet möta kritiken om att hemmets våld hamnar i skuggan av gängvåldet. Frågan kvarstår dock om åtgärderna riktas mot rätt flaskhals – domstolens strafflängd – eller mot det större problemet att de flesta brott aldrig anmäls.
