Kaskeloter kommunicerar med klickserier. Nu har forskare hittat mönster i dem som påminner om något vi känner igen från mänskligt tal: vokaler.

Studien "Vowel- and Diphthong-like Spectral Patterns in Sperm Whale Codas" identifierar två skilda vokalliknande mönster i valarnas klickserier, samt flera mönster som liknar diftonger, enligt UC Berkeley. Bakom arbetet står lingvisten Gašper Beguš vid universitetets lingvistikinstitution tillsammans med forskningsprojektet Project CETI.

Vad ett vokalliknande mönster är

En vokal är i grunden en fråga om vilka frekvenser som förstärks när ljudet formas. Två vokaler kan ha samma tonhöjd och ändå låta olika, eftersom energin fördelar sig på skilda sätt i ljudspektrumet.

Det är den sortens skillnad forskarna hittar i klickserierna. "Deras läten är mer som mycket, mycket långsamma vokaler. Det tyder på en komplexitet som närmar sig mänskligt språk", säger Beguš.

Analysen gjordes med maskininlärning, närmare bestämt så kallade generativa motståndarnätverk, som tränats att hitta strukturer i inspelningarna utan att på förhand få veta vad de ska leta efter.

Det forskarna inte säger

Här är det värt att vara noggrann, för avståndet mellan fyndet och de rubriker det lätt ger upphov till är stort.

Forskarna påstår inte att kaskeloter har ett språk. De påstår inte heller att de har översatt något. Beguš är uttrycklig med reservationen: "Vi förstår inte betydelsen ännu, men vi vet att valarna producerar de här ljuden avsiktligt."

Skillnaden är avgörande. Att en signal har struktur betyder att den kan bära information, inte att man vet vilken. Mönster är en förutsättning för mening, inte ett bevis för den.

Varför fyndet ändå spelar roll

Om klickserierna är uppbyggda av delar som kombineras, i stället för att vara odelbara läten, öppnar det för en analys som liknar den språkvetare gör med mänskligt tal. Det ger forskarna en metod att arbeta vidare med, och en väg framåt som inte bygger på att gissa.

Nästa steg är det svåra: att koppla mönster till sammanhang. Att veta vad en valfamilj gör när ett visst mönster används, och om samma mönster återkommer i samma situation, är det som skulle kunna föra frågan från struktur till betydelse.

Dit är det långt. Men fyndet flyttar utgångspunkten: kaskelotens klick är inte brus med rytm, utan något med inre struktur.