Ekprocessionsspinnaren har påträffats i Skåne. Förra gången arten upptäcktes i Sverige var för tolv år sedan, rapporterar TT. I Danmark har skolor stängts för sanering sedan arten spridit sig där.

Vi skrev tidigare i sommar om att larverna nått Köpenhamn och kunde spridas till Sverige. Nu har det skett.

Varför den kallas larven från helvetet

Namnet kommer av beteendet. När larverna ätit upp löven på en ek går de i täta led, i procession, vidare till nästa träd. Det är därför de är lätta att känna igen: en lång rad larver på en stam, och stora spunna bon i grenverket.

Faran sitter dock inte i själva larven utan i håren. De är mikroskopiska, vassa och innehåller ett gift, och de lossnar vid minsta beröring och följer med vinden. Man behöver alltså inte röra en larv för att drabbas, det räcker att vistas under ett angripet träd.

Vad hären gör med kroppen

Christer Björkman, professor i skogsentomologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, beskriver besvären: håren "kan orsaka svåra hudreaktioner som blåsor eller påverka luftvägarna", och hos särskilt känsliga personer kan anafylaktisk chock förekomma, enligt SLU.

Vanligast är klåda, rodnad och utslag på hud som varit bar. Ögon och luftvägar kan också bli irriterade, eftersom håren är små nog att andas in.

Så gör du vid kontakt

Kliar du på huden trycker du in håren djupare, och det förvärrar besvären. Skölj i stället rikligt med vatten, byt och tvätta kläderna, och skölj ögonen om de blivit irriterade. Håll dig borta från angripna träd och låt barn och hundar göra detsamma.

Vid kraftiga reaktioner, särskilt andningsbesvär, ska du söka vård. Björkman avråder samtidigt bestämt från att på egen hand ge sig på bon och larver, ett arbete han inte skulle önska sin värsta fiende.

Rapportera fyndet

Enligt SLU har arten påträffats sex gånger i Sverige, den första gången 2004, med fynden i Skåne och Halland. Den har inte etablerat sig med en fast population här.

Björkmans råd till allmänheten är att leta efter äggsamlingar under vintern och våren och att rapportera fynd till Artdatabanken. Det är den enda vägen till en bild av hur långt arten faktiskt nått, och tidig upptäckt är det som gör skillnad innan larverna kläcks.