Värmen som lyfter luften
Stackmolnen, eller cumulus, börjar vid marken. När solen värmer jordytan värms också luften närmast den, och varm luft är lättare än kall – den stiger uppåt i osynliga "bubblor" som kallas termik. Med sig uppåt tar den vattenånga, alltså vatten i gasform.
Från ånga till droppar
Ju högre upp luften kommer, desto kallare blir det. Vid en viss höjd – kondensationsnivån – blir det så kallt att vattenångan inte längre kan hållas som gas, utan kondenseras till miljontals pyttesmå vattendroppar. Det är dessa droppar vi ser som ett moln. Att stackmolnen ofta har en platt botten beror just på att kondensationen sätter igång på ungefär samma höjd överallt, medan den buktiga toppen visar hur långt den varma luften orkat lyfta.
Vackert väder – oftast
Små, spridda stackmoln en solig dag kallas ibland "vackertväders-moln" och är just vad de låter som: tecken på stabilt, fint sommarväder. De bildas på förmiddagen när marken värmts upp och löses ofta upp mot kvällen när värmen avtar.
När de växer sig stora
Men får molnen tillräckligt med fukt och kraftig uppåtvind kan de byggas på i höjden och växa till mäktiga bymoln, cumulonimbus. Då kan den vita bomullstussen förvandlas till ett mörkt åskmoln med skurar, blixt och dunder. Samma grundprocess, men i en helt annan skala.
En himmel att läsa
Nästa gång du ligger på rygg i gräset och tittar upp kan molnen berätta något. Spridda, platta tussar betyder lugnt väder, medan moln som snabbt tornar upp sig på höjden kan varna för en eftermiddagsskur. Himlen är, om man kan läsa den, en ganska bra väderprognos.
