Ett tvåmotorigt plan av typen Cessna 441 med åtta personer ombord kraschade på torsdagen i sydvästra Alaska, väster om flygfältet Cape Newenham. Olyckan inträffade klockan 12.15 lokal tid, rapporterar SVT.

Ombord fanns en pilot och sju passagerare, och planet flögs av bolaget Security Aviation, rapporterar Anchorage Daily News. Det var på väg från Ted Stevens Anchorage International Airport till Cape Newenham.

Ingen överlevde

Ingen ska ha överlevt kraschen. Uppgiften kommer från nyhetsbyrån Reuters, som hänvisar till det amerikanska militärkommandot i Alaska.

Redan på torsdagseftermiddagen uppgav Millicent Hill, utredare vid den amerikanska haverikommissionen NTSB, att det inte fanns någon indikation på överlevande. Vi anger ingen dödssiffra i rubriken förrän myndigheterna redovisat de ombordvarande, eftersom identifieringen pågår.

Larmet gick när planet inte kom fram. Flygledningen i Anchorage reagerade på att det uteblev vid destinationen, vilket är den vanliga larmvägen när ett plan försvinner utan nödanrop.

Varför platsen gör det svårt

Olycksplatsen ligger avsides vid Berings hav, nära en militär radarstation. Det är terräng utan vägar, och räddningsinsatser dit görs med helikopter eller båt.

Avståndet påverkar allt som följer. Larmvägen är längre, insatsen tar timmar i stället för minuter, och även när räddarna är framme är vädret vid kusten en faktor som kan avbryta arbetet. Det är också därför bekräftade uppgifter dröjer.

Flyget som vardagsinfrastruktur

Sträckan Anchorage till Cape Newenham säger något om varför olyckan sker i just den här sortens plan. Stora delar av Alaska saknar vägförbindelse, och mindre propellerplan sköter det som annars vore busstrafik: post, förnödenheter, sjuktransporter och arbetspendling.

Konsekvensen är en ovanligt hög flygtäthet per invånare, med starter och landningar på fält utan den utrustning större flygplatser har. Alaska har därför under lång tid haft fler flygolyckor per capita än övriga USA, och varje enskild olycka bör läsas mot den bakgrunden snarare än som ett tecken på något nytt.

Vad som händer nu

NTSB utreder. En haveriutredning börjar med vrakplatsen, färdregistrator om sådan finns, väderdata och underhållshistorik, och en preliminär rapport brukar komma inom några veckor medan slutrapporten dröjer betydligt längre.

Vi återkommer när myndigheterna bekräftat uppgifter om de ombordvarande.