Hur lät världen på Odysseus tid? Den frågan har fått styra musiken till en av årets mest emotsedda filmer. När Christopher Nolan filmatiserar Homeros Odyssé ska publiken inte bara se den forntida världen, utan också höra den.
Bort med orkestern
Kompositören Ludwig Göransson, en av Nolans närmaste medarbetare, har medvetet undvikit den symfoniorkester som annars ofta får bära den här sortens episka filmer. Nolan ville inte ha den klassiska orkesterklangen, som förknippas med moderna storfilmer, utan något som hör hemma i bronsåldern.
Lösningen blev att bygga musiken kring instrument och ljud som kunde ha funnits i antikens Grekland, kompletterade med en del moderna verktyg. Bland annat använde Göransson ett trettiotal bronsgongar i olika storlekar för att skapa ett fylligt, skiktat ljud.
Instrument som fått återuppstå
En central del av arbetet handlade om att återskapa instrument som inte längre används. Musikerna Callum Armstrong och Rosa Fragorapti har byggt och spelat fungerande kopior av bland annat lyran och auloset, ett antikt blåsinstrument med dubbla rör.
Utmaningen var att originalen delvis är förlorade. Auloset spelades för över två tusen år sedan, och exakt hur rören lät har fått rekonstrueras med hjälp av arkeologiska fynd och avbildningar. Resultatet är instrument som ljuder ungefär som de en gång gjorde, i tjänst för en berättelse lika gammal.
En klang från det förflutna
Bakom projektet ligger ett växande intresse för hur antik musik faktiskt lät. Forskare har under senare år kunnat pussla ihop delar av den grekiska musiktraditionen utifrån bevarade notfragment och skriftliga källor, och bilden som växer fram är av en förvånansvärt utvecklad musikkultur.
För filmen blir de rekonstruerade instrumenten ett sätt att knyta samman nutid och forntid. I stället för att måla den antika världen med moderna penslar låter Göransson den tala med sin egen röst.
Mot premiär
The Odyssey, med bland andra Matt Damon i en av huvudrollerna, hör till årets mest omtalade filmer. Att så mycket möda lagts på just ljudbilden säger något om ambitionen: att inte bara berätta myten på nytt, utan att låta publiken kliva rakt in i den, ackompanjerad av toner som klingat i tusentals år.
