Tre svenska rättsdatabaser raderar domar efter att ha blivit stämda av de dömda själva. SVT har identifierat tio fall där brott tagits bort genom uppgörelser, rapporterar SVT.

Databaserna är Lexbase, Mr Koll och Krimfup.

Vilka domar det gäller

Bland de tio fallen finns sju domar för sexuellt ofredande av barn. Övriga gäller grov kvinnofridskränkning, kvinnomisshandling, hets mot folkgrupp, bedrägeri och grovt bokföringsbrott.

Så går det till

Mönstret som SVT beskriver är detsamma i fallen. En dömd person stämmer databasen och kräver att domen raderas. När företaget går med på raderingen drar käranden tillbaka stämningen, och företaget slipper därmed ett skadeståndsanspråk.

Ingen domstol prövar alltså om uppgiften borde vara publicerad. Uppgörelsen sker mellan två parter, och den som är omskriven i domen, exempelvis ett brottsoffer, är inte part i den.

Vad företagen säger

Lexbase hänvisar till att man kan begå fel i hur man uttrycker sig eller vad man rapporterar och att man då måste korrigera eller rätta.

Mr Koll uppger att rätten att begära radering alltid har funnits och att företaget ska uppdatera sin webbplats för att klargöra det.

Krimfup har inte svarat SVT.

Vad som faktiskt försvinner, och inte

Här är en distinktion värd att hålla i huvudet. Domarna finns kvar. De är fortfarande allmänna handlingar hos domstolarna, och vem som helst kan begära ut dem.

Det som försvinner är sökbarheten. Rättsdatabaserna är kommersiella tjänster som samlar domar och gör dem åtkomliga med ett personnamn som ingång, vilket är precis det domstolarnas egna arkiv inte gör. När en dom raderas där blir den i praktiken osynlig för en arbetsgivare, en hyresvärd eller en ny partner som gör en snabb kontroll, samtidigt som den formellt är lika offentlig som förut.

Det är den ordningen som gör de här uppgörelserna intressanta: en fråga om vad allmänheten ska kunna hitta avgörs i förlikningar mellan en dömd person och ett privat företag, utan insyn och utan att någon myndighet tar ställning.

Vi namnger ingen dömd person och anger inga uppgifter om enskilda mål. Vi anger heller ingen bedömning av rättsläget, eftersom vare sig lagrum eller myndighetsbeslut framgår av den källa vi läst.